Från Rilpedia

Anders Schönberg (d.y.), född 6 oktober 1737, död 6 april 1811, var svensk historiker, rikshistoriograf och riksheraldiker.

Levnad

Anders Schönberg föddes på Aspenäs gård i Uppland som son till hovjägmästaren Anders Schönberg d.ä. och friherrinnan Gustafva Johanna von Friesendorff. Fadern är känd som anordnare av ett flertal stora jakter för konung Fredrik I. Föräldrarna hade tillsammans åtta barn, sex döttrar och två söner, av vilka Anders Schönberg var den yngste.

Schönberg gifte sig 1762 med Elisa Margareta Hierta. Sina sista år tillbringade han på sin egendom Åsberg i Gästrikland.

Karriär

Schönberg studerade vid Uppsala universitet och skrevs därefter in som auskultant vid Svea hovrätt. Han övergick dock snart till Kanslikollegium. Han deltog som riskdagsman i samtliga riksmöten från 1760 till och med 1792. Han kom att sluta sig till Hattpartiet.

Schönberg utnämndes 1761 till rikshistoriograf och 1773 till riksheraldiker. 1776 erhöll han fullmakt som kansliråd. Schönberg blev 1767 ledamot av Vetenskapsakademien och 1786 ledamot av Vitterhetsakademien.

Som författare inom politiska och historiska ämnen var Schönberg en produktiv författare. Hans främsta verk är Historiska bref om det svenska regeringssättet i äldre och nyare tid. 1765 utkom Schönberg med "Om orsakerna till svenska folkets utflyttning", en pamflett i patriotisk anda som utgjorde en replik till Anders Chydenius och dennes svar i samma ämne till Vetenskapsakademien.

Källa

Sam Kellin: Anders Schönbergs bref till bergsrådet Adlerwald : med biografi öfver Schönberg samt personregister., P.A. Norstedt & Söner, Stockholm 1920.