Från Rilpedia

Anders Jakob Danielsson Cnattingius, läroboksförfattare, född 1792 i Askeryds socken, Jönköpings län, blev student i Uppsala 1810, prästvigdes 1816, innehade 1817-1824 prästerliga befattningar i Stockholm samt utnämndes 1828 till kunglig hovpredikant och 1832 till kyrkoherde i Flisby av Linköpings stift, varifrån han 1850 förflyttades till Kettilstad i samma stift. Död 1864.

Cnattingius arbetade nitiskt för folkundervisningens höjande i Sverige. 1822 inkallades han till direktionsledamot och sekreterare i sällskapet för växelundervisningens befrämjande, och 1826 fick han plats i kommittén för överseendet av rikets allmänna undervisningsverk. 1825 var han ledamot av en norsk kommitté för växelundervisningens införande, och s.å. organiserade han i Norge, på kronprinsens befallning, en normalskola för växelundervisning. Såsom ledamot av prästeståndet under flera riksdagar ägnade han i synnerhet undervisningsfrågorna ett livligt intresse.

Också var hans litterära verksamhet huvudsakligen riktad på åstadkommande av goda läroböcker: Lärobok i historien och geografien för begynnare (1825), Läsebok i folkskolor (1832), Biblisk historia för barn (1843), Biblisk läsebok för ungdom (1843) m.fl. Åt förbättrandet av Sveriges kyrkolag ägnade Cnattingius både som riksdagsman och skriftställare en oavlåtlig uppmärksamhet. I sina yngre år utgav han i svensk översättning "Snorre Sturlasons Edda samt Skalda" (1818) och biträdde J.G. Eichert vid översättningen av "Kungasagor av Snorre Sturlason" (1816-1829).

Cnattingius var jämte Carl Fredric Dahlgren stiftare av Manhemsförbundet (1815).

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).