Från Rilpedia

Alvestaepidemin var ett stort utbrott av Salmonella år 1953. Det rapporterades 9000 fall och 90 dödsfall. Smittan, Salmonella Typhimurium, spreds via förorenade charkvaror och kött från slakteriet i Alvesta.

Innehåll 1 Epidemi och utbredning 2 Smittokälla 3 Orsaker 4 Efterspel 5 Referenser 5.1 Källor 5.2 Fotnoter

Epidemi och utbredning

Epidemin startade den 15 juni 1953 och utvecklades till Sveriges genom tiderna största salmonellautbrott. Detta trots att smittan, Salmonella Typhimurium, var välkänd. Det var den serotyp som mer eller mindre dominerade i landet vid tiden. Kulmen nåddes 1-2 juli då cirka 220 personer insjuknade per dag. Epidemin började i Kronobergs län men cirka en vecka efter de första fallen där började personer insjukna även i andra delar av landet. Hårdast drabbat blev, förutom Kronobergs län, Göteborg och Stockholms län.^[1] Totalt diagnostiserade 8845 fall av den aktuella salmonellastammen under perioden 9 juni till 28 december 1953 i de drabbade områdena. Av dessa krävde cirka 4200 sjukvård och cirka 90 personer dog.

Smittokälla

De första misstankarna riktades mot importerad jäst men när smittan spred sig till områden utanför Kronobergs län började man ana att det var annat som var orsak. Snart blev slakteriet i Alvesta misstänkt då de levererade kött till de drabbade områdena. Efter inspektion och provtagning verifierades misstankarna. Alvestaslakteriet var källa till smittan. Den 4 juli beslöt Medicinal- och Veterinärstyrelserna att länsstyrelsen i Kronobergs län omedelbart skulle förbjuda all slakt som var avsedd för mat i Kronobergs län och samtidigt uppmanades samtliga länsstyrelser i landet att i samarbete med hälsovårdsnämnderna oskadliggöra alla färskvaror från Alvestaslakteriet.

Orsaker

Utredningen som gjordes på Alvestaslakteriet efteråt visade att ett flertal orsaker spelat in för smittans framväxt. Huvudorsaken var att ett fåtal smittade djur kommit till slakteriet. Detta förstärktes dock sannolikt av en pågående arbetskonflikt, otillräckliga kylrum på slakteriet, otillräcklig kylning vid frakt och en allmän värmebölja. Av de slaktade djur som efteråt undersöktes var cirka 15% smittade med salmonella, dock så var vissa dagars produktion smittade med upp till 50%.

Efterspel

Trots alla hemskheter ledde Alvestaepidemin fram till några positiva saker. Intensivt arbete påbörjades för att begränsa förekomsten av salmonella i svenska matvaror. Salmonella infördes i epizootilagen och slakterihygieniska normer skapades. Vid SBL (Statens bakteriologiska laboratorium) inrättades en särskild epidemiologisk avdelning, vilket i dag är Epidemiologen vid Smittskyddsinstitutet i Stockholm. Statsbidrag utgick för att bygga regionala mikrobiologiska laboratorier. Man rekommenderade att alla gastroenteriter skulle odlas för att snabbt kunna agera om salmonella upptäcks.

Referenser

Källor

• Smitt-Källan (Kronobergs Län), nr.3 2003, 21 maj 2003
• EPI-aktuellt (Nyhetsbrev från Avdelningen för Epidemiologi, Smittskyddsinstitutet), Volym 2, nr. 23, 5 juni 2003

Fotnoter

1. ↑ 1953 års salmonellaepidemier i Sverige. Nordisk Medicin 1956;55:577-85, G. Olin