Från Rilpedia

Alphonse Legros, född 8 maj 1837 i Dijon, död 7 december 1911 i Watford, Hertfordshire, var en fransk-engelsk konstnär.

Legros studerade i Paris och utställde förtjänstfulla målningar, som i karaktär och uttryckssätt närmar sig Gustave Courbets och Henri Fantin-Latours alster: Porträtt av målarens fader (1857), Angelus (1859, galleriet i Liverpool), den betydande duken Ex voto (kvinnor böjande omkring en madonnabild i det fria, 1861, museum i Dijon), Kyrkoplikt och Den döde Kristus (1888, båda i Luxembourgmuseet, som även äger Gambetlas porträtt i olja, flera, tecknade porträtt, porträttmedaljonger och en modellerad torso). Legros överflyttade 1866 till London, där han blev professor vid University college och vid Victoria and Albert Museum. I nämnda museum är han representerad av Burne Jones’ porträtt samt av ett 50-tal akvareller och teckningar.

Som lärare har han utövat ett betydande inflytande och kan anses som den moderna engelska gravörskolans uppfostrare. Sin allra största betydelse har han som etsare. Han har behandlat både religiösa ämnen och samtida genremotiv: S:t Franciscus’ död, Munk vid orgeln, Konvalescentens promenad. Le bonhomme Misére och serien Dödens triumf, har skildrat vagabonder, fattigdom och lidande. Nationalmuseum äger flera av hans etsningar, förvärvade på Legros och Frank Brangwyns gemensamma utställning i Stockholm 1907. Han har även utfört dekorativ skulptur. En monumental brunn hos hertigen av Portland är särskilt berömd.

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Legros, Alphonse, 1904–1926 ^(Not).

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Alphonse Legros
  Bilder & media