Allsvenskan i bandy
Från Rilpedia
Allsvenskan i bandy, före säsongen 1981/1982 officiellt Division I i bandy, var tidigare beteckningen på Sveriges högsta division i bandy för herrar. Den första upplagan av Division I hade premiär den 6 januari 1931. Serien var oftast indelad i en norrgrupp och södergrupp, vilka de sista säsongerna var för sig bestod av 8 lag, som möte varandra två gånger, hemma och borta. Vissa säsonger har det varit fler lag och grupper i serien. Då norrgruppen och södergruppen var färdigspelade, vilket säsongerna 1987/1988-2006/2007 brukade ske kring jul eller nyår, gick de fyra högst placerade lagen i de båda serierna vidare och bildade Elitserien, där lagen möttes i en enkelserie och efter det var det dags för SM-slutspel via kvartsfinaler, semifinaler och slutligen final.
De lag som hamnade på platserna 5-8 i de båda grundserierna möttes istället i Superallsvenskan, som också var en enkelserie. I den gällde det främst att undvika att åka ur högsta divisionen, även om de två främst placerade lagen gick till SM-slutspel. Den som åkte ur fick spela i näst högsta divisionen följande säsong.
Länge debatterades det att slopa systemet, och istället införa en enhetlig landsomfattande högsta division i Sverige vars spelprogram löper från premiären i början av november till slutspelet inleds i slutet av februari/början av mars. Så småningom började man alltmer planera detta, och den 17 mars 2006 beslutade Svenska Bandyförbundet att göra detta till verklighet.
Säsongen 2006/20007 var en övergångssäsong mot en säsongslång landsomfattande högstadivision, efter att Sveriges högsta seriesystem i bandy sedan premiärsäsongen 1931 helvis eller delvis varit geografiskt indelat. Den nya Elitserien startade säsongen 2007/2008, och Allsvenskan blev då Sveriges näst högsta division. Den 14 juni 2008 beslutade Svenska Bandyförbundet på sitt årsmöte att inför säsongen 2009/2010 minska ner Allsvenskan från tre 10-lagsserier till två 12-lagsserier, fortfarande geografiskt indelade [1].
Innehåll |
Se även
Säsonger
|