Från Rilpedia

Furst Aleksej Borisovitj Lobanov-Rostovskij, född 20 december 1824, död 30 augusti 1896, var en rysk diplomat.

Lobanov hade sin tidigare diplomatiska verksamhet förlagd huvudsakligen till Konstantinopel, där han 1856 blev legationsråd, 1859-63 var envoyé och 1878-79 ambassadör. Dessemellan var han bl. a. 1868-78 inrikesministersadjoint.

I september 1879 blev Lobanov rysk ambassadör i London, förflyttades 1882 till Wien och i januari 1895 till Berlin samt utsågs i mars sistnämnda år (efter Nikolaj von Giers) till utrikesminister.

Med sällsynt kraft och duglighet begagnade han sig av de gynnsamma förhållanden, som Alexander IIIs politik skapat, och uppnådde betydande resultat både i Östasien. Lobanov var en av upphovsmännen bakom den s.k. "trippelinterventionen", där Ryssland, Frankrike och Tyskland tvingade Japan att avstå från vissa landvinningar i Shimonosekifördraget 1895. I gengäld lyckades Lobanov utverka en rad eftergifter från Kina enligt det s.k. Li-Lobanov-avtalet, vilket Lobanov och Li Hongzhang slöt 1896 och gav Ryssland vidsträckta privilegier i Manchuriet.^[1]

Lobanov verkade även för att konsolidera det ryska inflytandet på Balkanhalvön.

Lobanov avled plötsligt i en järnvägskupé på resa från Wien till Kiev 30 augusti 1896.

Källor

1. ↑ För en engelsk översättning av avtalet, se Têng, Ssu-yü, and John King Fairbank, China's Response to the West: A Documentary Survey, 1839-1923. (Cambridge, MA: Harvard University Press, 1979), ss. 130-31.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Lobanov, 1904–1926 ^(Not).