Från Rilpedia

Albrecht Theodor Odelberg, född 1847, död 1938, svensk politiker (konservativ) och ämbetsman samt godsägare; Sveriges jordbruksminister 1900-1905, riksdagsledamot (första kammaren) 1892-1918. Han var son till riksdagsmannen Axel Odelberg och bror till riksdagsmannen Wilhelm Odelberg.

Odelberg tog studenten i Uppsala 1869 och studerade därefter vid Ultuna lantbruksinstitut. 1873 övertog han förvaltningen av fädernegården Enskede, vilken han sedan 1879 arrenderade och 1884 ärvde. Han fortsatte med den av fadern började intensiva hushållningen, riktad främst på mjölkproduktion, trädgårdsvaror och tobak för avsättning i Stockholm samt drev i förbindelse med detta brännvinsbränning med pressjästtillverkning fram till slutet av 1800-talet.

Efter att ha varit sysselsatt med en del kommunala uppdrag kallades Odelberg 1889 till chefsposten för den då nyinrättade Lantbruksstyrelsen, blev 1899 landshövding i Gävleborgs län och 1900 statsråd och chef för det nyinrättade Jordbruksdepartementet samt tillhörde regeringen, tills han den 2 augusti 1905 avgick efter unionsupplösningen. Sedan 1892 var han ledamot av första kammaren, först för Kalmar läns norra valkrets och sedan 1911 för Gävleborgs län. Han tillhörde kammarens protektionistiska majoritet (vilket dock ej hindrade att han kraftigt förordade majstullens avskaffande) och blev vid dess sammanslagning med de moderata till första kammarens nationella parti ledamot av partiets förtroenderåd. Han hade plats 1897-1899 i bevillnings-, 1908-1909 i statsutskottet, och 1910-1915 i det då för första gången tillsatta jordbruksutskottet, vars ordförande han var 1910-1911. Han var 1896 ledamot av mellanrikslagkommittén.

I Stockholms läns landsting var Odelberg ordförande 1897-1899, och i länets hushållningssällskap var han vice ordförande från 1897 och var från 1908 dess ordförande. Odelberg erhöll 1906 sällskapets guldmedalj. Odelberg verkade med stor energi och framgång med åtgärder för lantbrukets och särskilt det mindre jordbrukets främjande genom sådana åtgärder som premiering av kreatur, lantbruksundervisningens utveckling, småbrukspremiering med mera. Detta liksom hela hans politiska verksamhet genomsyrades av en konservativ anda och en sträng sparsamhet med statens medel var framträdande.

Odelberg blev ledamot av Lantbruksakadademin 1883, dess hedersledamot 1904, var dess direktör 1906-1909 och erhöll dess guldmedalj 1913. Han lämnade 1918 första kammaren, vars vice talman han var 1916-1918 och som 1917 insatte honom i hemliga och krigstidshjälpsutskotten. 1918 avgick han från ordförandeskapet i Stockholms läns hushållningssällskap, där han samma år blev hedersledamot.

Bror till Wilhelm Odelberg (1844-1924).

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).