Airbus A320
Från Rilpedia
.jpg)
En Airbus A320 från flygbolaget VBird. |
|
| Airbus A320 | |
|---|---|
| Beskrivning | |
| Typ | Passagerarflyg |
| Besättning | 2+3 |
| Första flygning | 22 februari 1987 |
| I aktiv tjänst | mars 1988 |
| Tillverkare | Airbus |
| Data | |
| Längd | 37,57 m |
| Spännvidd | 34,09 m |
| Höjd | 11,76 m |
| Vingyta | 122,6 m² |
| Tomvikt | 61 ton |
| Max startvikt | 73,5 ton |
| Motor | 2 × CFM International CFM56-5 |
| Dragkraft | 2 × 111 kN |
| Prestanda | |
| Max hastighet | 903 km/h |
| Räckvidd med max bränsle | 4 843 km |
| Lastförmåga | |
| Lastförmåga | 64,5 ton |
| Kapacitet | 150 passagerare |
Airbus A320 är en familj av passagerarflygplan som tillverkas av Airbus. Familjen består av A318, A319, A320 och A321. Den första leveransen skedde år 1988. A320 var pionjär i användningen av det digitala fly-by-wire-flygkontrollsystemet i kommersiella flygplan. Med 3 305 (49 A318/1029 A319/1811 A320 och 416 A321) byggda flygplan är det den näst bäst säljande jetflygplansfamiljen genom tiderna. Enbart Boeing 737, dess närmsta rival och en äldre konstruktion, har sålt bättre.
Innehåll |
Historia
Utveckling
Efter den första succén med Airbus A300 började Airbus utveckla en ny modell som var ämnad att ersätta världens mest populära flygplan vid denna tidpunkt - Boeing 727. Den nya Airbusen skulle vara av samma storlek och därtill erbjuda förbättrad driftsekonomi och olika passagerarkapaciteter. Den digitala tekniken i A320 skulle förebåda ett tvågenerationsskifte över den helt analoga Boeing 727 och vara en generation före Boeings 737-300/400/500 serie. A320 var ämnad att ersätta den globala flottan som krävdes efter Boeing 727 och de tidiga varianterna av Boeing 737.
Efter att oljekrisen på 1970-talet behövde Airbus minimera bränsleförbrukningskostnaderna för A320. För att uppnå detta införde Airbus avancerade nymodigheter såsom fly-by-wire-flygkontroll, primärstrukturer i kompositmaterial, gravitetscenterkontroll (genom att använda bränsle), glascockpit (EFIS) och ett 2-personers flygdäck. Slutresultatet blev att A320 konsumerade 50% mindre bränsle än Boeing 727.
Egenskaper
I jämförelse med andra passagerarflygplan av samma klass, har A320 en bredare kabin och större toppförvaringsutrymmen och fly-by-wire-teknik. Därtill har flygplanet ett generöst bagageutrymme med stora dörrar för att underlätta lastning och lossning av gods. Dessa egenskaper har lett till beställningar från flygbolag såsom Northwest Airlines (den första beställaren från USA), United Airlines och British Airways. A320s låga underhållskostnader och driftskosnader har även tilltalat lågkostnadsflygbolag. JetBlue, har till exemper, gjort beställningar och optioner på upp till 233 flygplan från A320-familjen. Andra lågkostnadsflygbolag som gjort betydande beställningar är till exempel EasyJet, Frontier Airlines och Air Asia.
A320 har ett datoriserat underhållssystem ombord. Flygsystemen är konstruerade för att lätt kunna uppgraderas utan större arbeten. Med undantaget av de allra tidigaste A320:orna kan de flesta uppgraderas till den senaste flygelektronikstandarden, vilket håller flygplanen tekniskt avancerade även efter nästan två årtionden i tjänst.
Flygdäcket är utrustat med EFIS med joysticklikanande kontroller. Vid tiden för flygplanets introducerande var fly-by-wire-systemets uppförande nytt för många piloter. Ett rigoröst träningsprogram och modifikation av fly-by-wire-systemet har storligen förhindrat incidenter som är relaterade till EFIS-systemet. Tre tillverkare erbjuder även turbofanmotorer för A320-serien: CFM International med sina CFM56, International Aero Engines, som erbjuder sina V2500 och Pratt & Whitney med sina PW6000.
Tjänstgöring
JAA gav typcertifiering för A320 den 26 februari, 1988. Efter att ha kommit in på marknaden med Air France i mars 1988 expanderade Airbus sin A320-familj snabbt genom att släppa den 185-sitsiga A321 år 1989, den 124-sitsiga A319 år 1993 och den 107-sitsiga A318 år 1999.
Tidiga haverier, däribland Air France-haveriet på en flygshow i Habsheim, Frankrike, den 26 juni 1988, skadade bilden av A320 och dess nya datorkontrollerade fly-by-wire-teknik (Video från haveriet). Orsaken till haveriet är ännu omdiskuterat och undersökningen förhindrades genom att viktiga bevis manipulerades [1]. Officiellt angavs orsaken till ett pilotfel. Vissa har dock påstått att det nya datorsystemet och tidigare kända brister var de egentliga orsakerna till olyckan.
Konkurrens
A320-familjen har utstått konkurrens från de klassiska Boeing 737-modellerna (-300/-400/-500), Boeing 737 Next-Generation (-600/-700/-800/-900), Boeing 757, Boeing 717, McDonnell Douglas MD-80-serien och McDonnell Douglas MD-90-serien under de två årtionden som flygplanet har varit i bruk. I februari 2006 var den enda återstående konkurrenten Boeing 737:s Next-Generationserie, eftersom alla de övriga modellerna har slutat tillverkas. Embraers 195, kommer dock att bli en mindre konkurrent till A318.
Airbus håller på att ta fram en ersättare för A320-serien, med det preliminära namnet NSR, vilket står för "New Short-Range aircraft."[1]
Teknik
De tekniska framstegen hos A320 inkluderar:
- den första helt digitala fly-by-wire-styrsystemet hos ett civilt passagerarflygplan, därmed även det första flygplanet med aerodynamisk instabilitet (på engelska relaxed stability).
- en helglasad cockpit i motsats till hybridvarianterna som kan åtfinnas hos A310, Boeing 757 och Boeing 767
- det första passagerarflygplanet med smal kropp där en betydande del av strukturen är gjord av kompositmaterial
- centraliserade service- och diagnostiksystem som tillåter diagnostik av problem från cockpit
- Airbus har nyligen börjat installera LCD (flytande kristall)monitorer på flygdäcket i sina nya A318, A319, A320 och A321 i stället för den ursprungliga CRT (katodståletub)-monitorerna. Dessa inkluderar huvuddisplayerna och backupinstrumenten (till exempel den artificiella horisonten) som tidigare utgjordes av en analog monitor. LCD-skärmar är lättare och producerar mindre värme än CRT-skärmar.
Trots att A320-familjen är tekniskt avancerad är datorerna som styr flygplanet i stort sett motsvarande Intel 8086:or. Medan dessa processorer inte ens är nära den kraft som moderna processorer kan utveckla så är de otroligt stabila och tillåter ingenjörer att utforska bokstavligen årtionden av information som är relaterad till deras användning.
Varianter
A320 har gett upphov till en hel familj av flygplan som delar en liknande design men som antingen är något mindre (A319), betydligt mindre (A318) eller något större (A321). Passagerarkapaciteten sträcker sig från 100 till 220. De tävlar med Boeing 737, 757-200 och 717. Alla flygplan i A320-familjen har samma typklassificering för piloterna.
Tekniskt sett refererar namnet "A320" enbart till det ursprungliga medelstora flygplanet, men används ofta informellt för att beteckna något flygplan av A318/A319/A320/A321-familjen. Alla varianter har möjlighet att kvalificeras som ETOPS (Extended-range Twin-engine Operational Performance Standards).
A320
A320-serien har två varianter, A320-100 och A320-200. A320-200 är huvudversionen, eftersom väldigt få A320-100:or tillverkades. Dessa A320-100 som enbart levererades till Air France och British Airways är de enda A320:orna som inte har de distinktiva vingfenorna. A320-200 har vingfenor och utökad bränslekapacitet för längre räckvidd i jämförelse med A320-100: i övrigt är förändringarna minimala.
En typisk räckvidd för A320-200 med 150 passagerare är omkring 2 900 nautiska mil (5 400 km). Den drivs av två CFMI CFM56-5 eller IAE V2500 med en kraft som uppgår till mellan 113 kN och 120 kN.
Den direkta Boeingkonkurrenten är 737-800.
Incidenter
Torsdagen den 15 januari 2009 tvingades ett US Airways-plan av modell Airbus A320 nödlanda i Hudsonfloden - mitt i centrala New York. Samtliga 155 passagerare klarade sig med livet i behåll varav ett 70-tal skadades lindrigt.
A319
Detta är en förkortad version av A320 med minimala förändringar. Flygplanet har nästan samma bränslekapacitet som A320-200, och med färre passagerare (124 i tvåklasskonfigurationen) är räckvidden 3 900 nautiska mil (7 200 km), vilket är det längsta i dess klass. A320 och A319 är de mest populära varianterna hos A320-familjen. År 2003 tog easyJet emot en leverans av A319 med mindre kök (eftersom easyJet inte serverar måltider) och 156 platser i en enklasskonfiguration. För att tillfredsställa evakueringsreglementet installerades ytterligare nödutgångar över vingarna.
Den direkta motsvarande konkurrenten hos Boeing är 737-700.
Den massiva easyJetbeställningen på 120 A319:or plus en option på ytterligare 120 flygplan var bland de största flygplansaffärerna i nutid. Denna affär kan bara jämföras mot deras huvudkonkurrenten Ryanairs order om 155 Boeing 737-flygplan.
Flygplanet drivs av samma typ av motorer som A320. JAA-certifieringen och ibruktagningen (Swissair) skedde i april 1996.
För tillfället håller Northwest Airlines rekordet för den kortaste schemalagda A319-rutten från Bishop International Airport i Flint, MI till Detroits Detroit Metro Airport, ett avstånd på omkring 92 km.
A319CJ
Detta är affärsflygplansvarianten ("CJ" står för Corporate Jet (affärsflygplan)) av A319-flygplanet. Den inhyser extra bränsletankar i lastutrymmet, vilket ger den en räckvidd på 6 500 nautiska mil (12 000 km). Vid återförsäljning kan flygplanet omändras till ett standard A319-utförande genom att ta bort extratankarna och i samma veva maximera dess återförsäljningsvärde. Flygplanet är även känt som ACJ, eller Airbus Corporate Jet.
A319 används av Escadron de transport, d'entraînement et de calibrage som ansvarar för transport av franska tjänstemän. Flygplanet kan ha upp till 39 passagerare men kan arrangeras av kunderna till vilket utförande som helst. DaimlerChrysler och PrivatAir finns bland användarna. A319CJ tävlar med andra affärsjetflygplan såsom Gulfstream V, den Boeing 737-700-baserade Boeing Business Jet (BBJ1), och Bombardiers Global Express. Den drivs av samma motorer som A320.
A319LR
Denna version innebär att kabinlayouten består av enbart businessklass med 48 platser. Flygplanet är skräddarsytt för exklusiva businessklasstjänster på interkontinentala rutter. A319LR, i jämförelse med A319CJ, har fyra hjälpbränsletankar istället för sex. En typisk räckvidd är 4 500 nautiska mil (8 300 km), vilket gör det till ett av de flygplan med längst räckvidd inom A320-familjen. "LR" står för Long range (lång räckvidd).
Hittills finns det ingen direkt Boeingkonkurrent, men 737-700ER kan komma att bli en mottävlare.
Lufthansa har en premiumbusinesstjänst mellan Tyskland och USA där man använder en flotta av A319LR som förs av det schweiziska PrivatAir. Qatar Airways å sin sida har utrustat sina A319LRs med ett standardsätesutförande med 110 säten.
A321
Detta är en förlängd variant av A320 med ett minimum av förändringar. Vingytan är lätt förstorad och landningsstället är förstärkt, där det finns starkare kraftvarianter med både CFM56 och V2500-motorer. A321s närmaste motsvarighet från Boeing är 737-900/-900ER och 757-200, trots att A321 saknar 757s transatlantiska räckvidd och "hot-and-heavy"-brukskapabilitet på grund av dess svagare motorer. Typcertifikationen gavs i december 1993 av JAA.
En typisk räckvidd med 186 passagerare för A321-100 är omkring 2 300 nautiska mil (4 300 km). Den är framdriven av två CFM56-5 eller IAE V2500-motorer som kan skapa upp till 138 kN kraft.
A321-200 har extra bränslekapacitet vilket kan förlänga räckvidden med 186 passagerare upp till omkring 3 000 nautiska mil (5 500 km). A321-200 drivs av två CFM56-5 eller IAE V2500-motorer som kan skapa upp till 147 kN kraft.
A318
A318, som även är känd som "Mini-Airbusen", är den minsta medlemmen i A320-familjen. Under utvecklingsskedet hade flygplanet benämningen "A319M3," vilket indikerade till dess historia som en direkt utveckling av A319-flygplanet. "M3" stod för "minus tre flygkroppsdelar." Flygplanet är sex meter kortare och 14 ton lättare än dess föregångare. Piloter som är utbildade på de övriga A320-varianterna behöver ingen ytterligare skolning för att flyga med A318 eftersom den delar samma typklassificering som dess systerflygplan.
A318 kan bära 109 passagerare i sin två-klasskonfiguration. Flygplanet är menat att ersätta tidiga Boeing 737 och Douglas DC-9-modeller, trots att den även konkurrerar med den i nuläget tillverkade 737-600. Boeing har även bjudit ut sin 717 som konkurrent trots att den är bäst lämpad för regionala rutter och inte har A318s räckviddsegenskaper.
A318 kommer med ett vitt antal olika startviktskonfigurationer - från basmodellen med 59 ton, 2 750 km (1 500 nautiska mil) till 68 tons, 6 000 km (3 250 nautiska mil)-versionen. Den lägre startviktskonfigurationen tillåter flygplanet att verka ekonomiskt på regionala rutter genom att offra räckvidd och den högre startviktskonfigurationen kan komplettera de övriga medlemmarna från A320-familjen på marginella rutter. A319s lättare vikt ger den 10% längre räckvidd än A320, vilket tillåter den att betjäna rutter som vore omöjliga för A320: till exempel London-Jerusalem och Singapore-Tokyo. Flygplanet används dock mest av flygbolag på korta hopp mellan medelstora städer där passagerartrycket inte är så stort.
Under utvecklingsprocessen stötte man på flera problem med A318. Det första problemet var den allmänna nedgången i flygbehovet efter 11 september-attackerna 2001. Ett annat problem utgjordes av de nya Pratt & Whitney turbofanmotorer som brände mera bränsle än väntat: vid denna tidpunkt hade CFMI en mera effektiv motor ute på marknaden, många A318-kunder hade redan backat ur, däribland Air China och British Airways. America West Airlines som hade valt Pratt & Whitney-motorernas, ändrade sina A318-beställningar till A319- eller A320-flygplan. Trans World Airlines avbeställde en betydande order på 50 A318 efter att ha köpts upp av American Airlines som inte har några flygplan från A320-familjen (detta hade heller inte TWA när ordern las). Medan Airbus hoppades på att sälja A318 som ett regionaljetalternativ, höll flyglagarna både i USA och i Europa flygplanet i samma klass som större flygplan - detta innebar högre landningskostnader och dylikt vilket i sin tur har lett till att regionala flygbolag har unvikit flygplanet.
Flygplanet drivs av två CFM56-5 eller Pratt & Whitney PW6000 som kan utveckla mellan 96 till 106 kNf kraft. De två första kunderna Frontier Airlines och Air France tog emot sina flygplan 2003, där Frontier erhöll sina i juli. Priset för en A318 är mellan 39 till 45 miljoner US$ och driftkostnaderna är omkring 3 000 US$ för en flygtur på 500 mil.
Medan man konstruerade A318 inkluderade Airbus ett antal teknikuppgraderingar, av vilka många har integrerats in i resten av A320-familjen. Några har även funnit vägen till A380-jumboflygplanet. Dessa uppgraderingar inkluderar:
- en ny touchscreen LCD-panel vid flygvärdinnornas station i kabinen, för att förenkla tillkomsten till klimat- och kommunikationskontroller
- nytt kabinljus som baseras på LED-ljuskällor, istället för halogen och fluoricerande glödlampor
- elektriskt kraftsatta reservbromssystem, vilket är en förbättring gentemot den äldre designen med reservhydraultryck
- användningen av lasersvetsning vid konstruering. Metoden används för att fästa golvtvärbjälkar till den lägre delen av flygkroppen. Lasersvetsning eliminerat behovet av nitar för att säkra fogarna, vilket innebär både inbesparingar i vikt och i konstruktionstid.
Försäljningen av A318-flygplanen har gått långsamt. Starka försäljningssiffror av Bombardier CRJ900 och Embraer E-Jets-serien har mättat marknadsbehovet.
A318 Elite
Den 10 november 2005, presenterade Airbus A318 Elite-flygplanet. Airbus A318 Elite är inriktat på mediumavståndsmarknaden för flygturer upp till 4 000 nm räckvidd, med ett val på två kabinutföranden för mellan 14 till 18 passagerare. Flygplanet kommer att drivas av CFM-motorer. Comlux blev den första kunden genom att beställa tre A318 Elite-flygplan.
A320 marknadsandel
|
|
Airbus har levererat 2 631 A318/A319/A320/A321 (den 31 december 2005) sedan dess certifiering/första leverans år 1988, därtill finns ytterligare 1 652 fasta beställningar. Boeing har levererat 4 966 737 sedan 1967 och har en fast orderstock på 1 133 flygplan. [2] Baserat på dessa siffror har Airbus levererat i medeltal 146 A320-seriens flygplan per år, i jämförelse med 127 för Boeings 737.
Användare
I februari 2006 användes A320 i de flesta världsdelar Enligt Airbus:
Europa
Flygbolag: Adria, Aer Lingus, Aeroflot, Aigle Azur, Air Berlin, Air France, Air Malta, Air Méditerranée, Air Moldova, Alitalia, Armavia, Armenian International, AtlasJet International, Austrian, Azerbaijan Hava Yollari, bmi/British Midland, BH Air, Blue Wings, BMed, British Airways (and affiliates), Comlux, Condor, Corse Mediterrannee, Croatia, Cyprus, Cyprus Turkish, Czech, DaimlerChrysler Aviation, Eagle Aviation, easyJet, Edelweiss, Eirjet, Eurofly, Finnair, First Choice, Freebird, GB Airways, Germanwings, Hellas, Hi Fly (fdb Air Luxor), Iberia, Iberworld, LAT Charter, Livingston, LTE International, LTU, Lufthansa, Martinair, Meridiana, Monarch, MyAir, Niki, Nova, Onur, Privatair, SATA, SAS/Scandinavian, SN Brussels Airlines, Spanair, Star, Swiss, TAP Air Portugal, Thomas Cook, Turkish, Twinjet, UM Air, Volare, Vueling, Wind, Wizz.
Regeringar: Frankrike, Italien, Turkiet
Nordamerika
Flygbolag: Air Canada, Blue Moon, Frontier, Independence Air, jetBlue, Northwest, Skyservice, Spirit, United Airlines, USA 3000, US Airways/America West.
Regeringar: inga
Asien-Stilla havet
Flygbolag: Airasia, Airblue, Air Caledonie, Air China Southwest, Air China Zhejiang, Air Deccan, Air Macau, Air New Zealand, All Nippon (ANA), Asiana, Bangkok, Batavia, Cebu, China Eastern, China Southern, Dragonair, Druk Air, FreedomAirlines, GO, Hainan, Indian, Jetstar, JetstarAsia, Kingfisher, Pacific, Phillippine, Royal Brunei, Shenzhen, Sichuan, SilkAir, Spring, SriLankan, Tiger, TransAsia, United Eagle, Valuair, Vietnam.
Regeringar: Thailand
Mellanöstern
Flygbolag: Air Arabia, Egyptair, Gulf Air, Iran Air,Mahan air, Jazeera, Kuwait Airways, Lotus, Mahan, Menajet, Middle East Airlines, National Air Services, Qatar Airways, Royal Jordanian, Syrian Arab.
Regeringar: Bahrain
Latinamerika och Karibien
TACA, TAM, Aereas, TAME Ecuador, Air Jamaica, Mexicana, Interjet, LAN Peru, Volaris.
Regeringar: Brasilien, Venezuela
Afrika
Flygbolag: Air Burkina, Air Ivoire, Air Mauritius, Air Memphis, Nouvelair, Royal Air Maroc, South African, Tunis, Virgin Nigeria Airways
Regeringar: inga
Beställningar
Tillbudsstatistik
Wikinews har nyheter relaterade till Flyg från den armeniska huvudstaden Jerevan havererar nära Sotji
(Data fram tills den 3 maj 2006 för hela A320-familjen)
- Haverier: 13 med sammanlagt 447 dödsoffer
- Andra incidenter: 2 med 0 antal dödsoffer
- Kapningar: 6 med 1 antal dödsoffer
- Sju incidenter av noshjulsfel, däribland JetBlue Airways Flight 292
Referenser
- ↑ "The 737 Story: Smoke och mirrors obscure 737 och Airbus A320 replacement studies." Flight International. 7 february, 2006.
Externa länkar
(engelska) Den officiella sidan för A320-familjens flygplan, på Airbus.com
(engelska) Airliners.net: A320-familjens historia och bilder,
(engelska) Airbus A318, A319, A320, A321 Tillverkningsförteckning
(engelska) The A320 Project Website (tillverkning av en A320 flygsimulator)
(engelska) Olycksdatabas för A320
Liknande artiklar
Liknande flygplan
