Ack Värmeland, du sköna
Från Rilpedia
Ack Värmeland, du sköna, även Värmlandssången eller Värmlandsvisan, är en svensk sång från 1822, baserad på en traditionell folkmelodi, och med text av Anders Fryxell och Fredrik August Dahlgren. Texten skrevs först för sångspelet Wermlandsflickan (1822) men lades senare till folklustspelet Värmlänningarna (1846) av Dahlgren. Visan ingår i den Svenska visskatten.
Visans ursprung är omdiskuterat. Klart är att Fryxell skrev sin text till en melodi som sjöngs i norra Östergötlands bergslagstrakter och började med orden "Ack, Östra Götland och Finnespånga län,/ Ack, du är en krona för andra!/ Inom dina gränser bo redlige män/"[1][2] Denna "östgötavisa", som kallas Risingevisan och skrevs av Anders Ölin, går melodiskt eventuellt tillbaka på den nederländska sången "O, Nederland! Let op u saeck" från 1500-talet (som kan ha nått Sverige med invandrade valloner eller holländare), men de två melodierna överensstämmer inte helt[3]. Troligt är att den svenska melodin sjungits i Östergötland med omnejd åtminstone sedan 1700-talet[4].
Innehåll |
Likheter med Moldau
Det har ofta hävdats att Bedrich Smetana använde melodin till Värmlandsvisan i satsen Moldau i den symfoniska dikten Má vlast (Mitt fosterland), men detta avvisas av somliga (det antas då att han hört melodin under de fem år, 1856-1861, som han bodde och verkade i Göteborg[5]). Staten Israels nationalsång Hatikvah, av en okänd kompositör, är också en variation av Smetanas Moldau.
Dear Old Stockholm
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (april 2009) |
På engelska är Värmlandsvisan mer känd som Dear Old Stockholm, ett namn den gavs då den togs upp på reportoaren av engelskspråkiga jazzmusiker. Stan Getz (1949-1952) och John Coltrane (1962) med flera har gjort denna svenska folkmelodi världsberömd.
Text
| Detta är en sångtext som bör flyttas till Wikisources sångbok |
Ur Värmlandsflickan (1822)
Text av Anders Fryxell (1795-1881) och F A Dahlgren (1816-1895). Anders Fryxells version ur skådespelet Värmlandsflickan (1822).
Ack, Värmeland, du sköna, du härliga land!
Du krona för Svea rikes länder!
Ja, om jag komme mitt i det förlovade land,
till Värmland jag ändå återvänder.
Ja, där vill jag leva, ja, där vill jag dö.
Om en gång ifrån Värmland jag tager mig en mö,
så vet jag att aldrig jag mig ångrar.
Ja, när du en gång skall bort och gifta dig, min vän,
då skall du till Värmeland fara;
där finnes nog Guds gåvor med flickor kvar igen,
och alla ä´ de präktiga och rara.
Men friar du där, så var munter och glad!
Ty muntra gossar vilja Värmlandsflickorna ha;
de sorgsna - dem ge de på båten.
Och Värmelandsgossen, han är så stolt och glad,
han fruktar för intet uti världen.
När Konungen bjuder, då drager han åstad,
bland kulor och blixtrande svärden.
Ja! Vore det Ryssar till tusendetal,
han ej dem alla fruktar, han vill ej annat val,
än dö eller segra med ära.
Och skulle han ej strida med glädje och med mod,
och livet sitt våga, det unga?
Där hemma sitter moder och beder för hans blod,
med Bruden, den älskade, unga,
en Värmelandsflicka, så huld och så skön!
För Kung och Land han strider, och hon skall bli hans lön,
Ho kan honom då övervinna?
Ur Värmlänningarna (1846)
Fredrik August Dahlgrens version, Värmlänningarna (1846). Första strofen av Anders Fryxell.
Ack, Värmeland, du sköna, du härliga land!
Du krona för Svea rikes länder!
Ja, om jag komme mitt i det förlovade land,
till Värmland jag ändå återvänder.
Ja, där vill jag leva, ja, där vill jag dö.
Om en gång ifrån Värmland jag tager mig en mö,
så vet jag att aldrig jag mig ångrar.
I Värmeland är lustigt att leva och bo;
det landet jag prisar så gärna.
Där klappar det hjärtan med heder och tro
så fasta som bergenas kärna.
Och var och en svensk uti Svea rikes land,
som kommer att gästa vid Klarälvens strand,
han finner blott bröder och systrar.
I Värmeland - ja där vill jag bygga och bo,
med enklaste lycka förnöjder.
Dess dalar och skog ge mig tystnadens ro,
och luften är frisk på dess höjder.
Och forsarna sjunga sin ljuvliga sång -
vid den vill jag somna så stilla en gång
och vila i värmländska jorden.
Källor
- Jakten på den förrymda sången, dokumentär av Kjell-Åke Olsson, visad SVTs K special den 11 april 2008.
Noter
- ↑ http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1110789
- ↑ Risinge Hembygdsförening
- ↑ http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1110789
- ↑ http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1110789
- ↑ http://www.sub.su.se/national/tglob63.htm
|
|||||
