Absolut tystnadsplikt
Från Rilpedia
Absolut tystnadsplikt är gäller enligt lag för präster och jämställda enligt 36 kap 5 § 5 st rättegångsbalken.[1]
Propositionsutdrag från 1998 års propositioner, med anledning av stat-kyrka-reformen
I 36 kap. 5 § rättegångsbalken finns bestämmelser som innebär att det råder förbud för präster i Svenska kyrkan att vittna om sådant som erfarits under bikt eller enskild själavård. Av detta följer att prästens tystnadsplikt har ovillkorligt företräde framför vittnesplikten (jfr prop. 1979/80:20 s. 8). Även för präster (och de som intar motsvarande ställning) i andra trossamfund än Svenska kyrkan gäller enligt den nämnda bestämmelsen förbud att vittna om uppgifter som erfarits vid bikt eller enskild själavård. När detta vittnesförbud för präster i andra trossamfund än Svenska kyrkan infördes uttalade Lagrådet att bestämmelsen "bör tillämpas i överensstämmelse med vad som kan anses gälla för präst inom Svenska kyrkan" (prop. 1960:85 s. 49). Tystnadsplikten för präster i Svenska kyrkan anses vara absolut (se prop. 1960:85 s. 37 och prop. 1996/97:97 s. 10 f.). Det innebär att det inte kan göras något undantag från den ens om det står klart att skada inte kan uppkomma i det enskilda fallet. Den som samtalat med prästen kan inte heller lösa denne från tystnadsplikten (jfr Justitieombudsmannens beslut 1993-06-16). Med präst eller person med motsvarande ställning avses bara den som har "erforderlig utbildning och kompetens för sin syssla" och som utövar denna som sitt egentliga kall. En förutsättning för att vittnesförbud skall gälla måste vara att trossamfundets stadgar (eller motsvarande dokument) innehåller bestämmelser om tystnadsplikt. [V]ittnesförbudet är livslångt för de uppgifter som en präst (eller den som intar motsvarande ställning) har fått del av under bikt eller enskild själavård under tid som han eller hon var behörig. Detta innebär alltså att vittnesförbudet för dessa uppgifter fortsätter att gälla även efter det att prästen (eller den som intar motsvarande ställning) har lämnat sin tjänst eller sitt uppdrag, exempelvis till följd av pensionering. Enligt 2 § lagen (1998:1593) om trossamfund definieras begreppet trossamfund som "en gemenskap för religiös verksamhet, i vilken det ingår att anordna gudstjänst". Denna definition, som är oberoende av i vilken associationsform verksamheten bedrivs, bör ligga till grund för bedömningen vad som skall avses med trossamfund i detta sammanhang.
