Från Rilpedia

Abraham Brodersson (i vapenskölden förde han ett tjurhuvud) (ca 1350-1410) var riddare och riksråd på drottning Margaretas och Erik av Pommerns tid. Han stod högt i gunst hos de båda och var under Kalmarunionen en framgångsrik befälhavare. Hans politiska och militära insatser belönades så rikligt att han kom att bli en av de förmögnaste i unionen, så rik att han kunde låna ut stora belopp åt danska staten. Mot slutet av sin levnad ägde han 200 gårdar och byar i södra Sverige, i Finland och på Själland.

När de svenska stormännen ville göra sig av med Albrekt av Mecklenburg hölls ett möte med Danmarks drottning Margareta i Dalsland. En av undertecknarna av det upprättade Dalaborgstraktaten år 1388 var Abraham Brodersson. Traktatet följdes av striderna mot kung Albrekt, vilket ändades i februari 1389 vid Åsle mosse utanför Falköping då kung Albrekt togs tillfånga och avsattes.

I november 1403 skickades unionens krigsflotta till Gotland för att återta ön från Tyska Orden, som gjort sig herrar efter att ha kastat ut Vitaliebröderna. Befälhavare var Abraham Brodersson, Algot Månsson Sture och Sven Sture. Krigsföretaget misslyckades militärt, men efter stor blodutgjutelse uppnåddes en överenskommelse genom Gotlands lösen. Den gick ut på att unionen mot 9000 engelska nobler (http://www.guteinfo.com/historia/?id=2781) fick återköpa Gotland. Åren 1403-05 var han hövitsman på Kalmar slott.

Under unionstidens envisa och prestigefyllda krigspolitik i Holsteinfrågan var också Abraham Brodersson inbegripen. Under ett för honom ödesdigert anfall på Sønderborgs slott förgrep han sig på en försvarslös ung kvinna. Att stillestånd rådde för tillfället gjorde inte saken bätte, och han fördes inför Erik av Pommerns domare och dömdes till svärdet. Det kom lägligt – den rike militären hade blivit ett potentiellt hot även för kungen.

Drottning Margareta lät uppföra ett kapell med altare i Lunds domkyrka, där skulle hållas mässor för såväl hans själ som för hennes.