13. Waffen-Gebirgs-Division der SS Handschar (kroatische Nr. 1)

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
colspan="2" style="background:#

b0c4de; text-align: center;" | 13. Waffen-Gebirgs-Division der SS Handschar)

100px
Aktiv: 1943-1945
Försvarsgren: Waffen-SS
Typ: bergsinfanteri
Storlek: Division

13. Waffen-Gebirgs-Division der SS Handschar (Kroatische Nr 1) var ett SS-förband, som bildades för att de tyska trupperna skulle kunna använda sig av bosniska muslimer (90 %) och bosniska katoliker (10 %). De ca 20 000 soldaterna motiverades med löften om att få försvara sina hemorter mot partisaner och Chetnik-förband.

Förbandet kom till på initiativ av Heinrich Himmler som hade imponerats av muslimska krigares mod i strid. Inom islam fanns tanken på shuhadaa, martyrskap efter döden för soldater som Himmler tyckte var intressant. På våren 1943 bildades förbandet med tyskar och kroater som befäl och främst bosniska muslimer som soldater.

Förbandet genomförde förbandsövningar i Villefranche-de-Rouergue nära Toulouse i Frankrike. Under övningarna utbröt myteri därför att soldaterna dels var trötta på glåporden från de tyska befälen, dels därför att de ville till Bosnien för att skydda den egna hembygden. Myteriet slogs snabbt ned och ledarna arkebuserades. Därefter skickades förbandet tillbaka till Bosnien i februari 1944.

Divisionen deltog i olika operationer mot både serbiska och muslimska partisaner. I Bosnien dödade förbandet tusentals serber i östra och norra Bosnien som hämnd för de ca 100 000 bosniska muslimer som serbiska cetniks dödat i östra Bosnien och Sandzak. Förbandet deltog dock inte i dödandet av judar och ansågs av den judiske nazistjägaren Simon Wiesenthal vara "skuldfria" i jämförelse med övriga väpnade fraktioner på Balkan.

När de tyska styrkorna retirerade från området i september 1944 lämnade ett stort antal av soldaterna förbandet, som fylldes på av olika tyska soldatgrupper, som fortfarande fanns kvar i Balkanområdet. Förbandet, som efter detta inte längre var av en divisions storlek, utan snarast en brigad, deltog i strider i Kroatien och Ungern.

Vid krigets slut kapitulerade förbandet till brittiska trupper nära Klagenfurt i Österrike.

Referenser

  • Sanimir Resic: En historia om Balkan. Jugoslaviens uppgång och fall, Historiska media, Lund 2006, sid. 221-222. ISBN 91-85057-75-4. 
  • Ingmar Karlsson: Islam och Europa, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1994. ISBN 91-46-16464-2. 
Personliga verktyg