İbrahim Kaypakkaya

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

İbrahim Kaypakkaya, född 1949 i provinsen Çorum, Turkiet, död 18 maj 1973 i Diyarbakır, Turkiet, var en turkisk marxist-leninistisk revolutionär.

Efter att Kaypakkaya gått ut grundskolan och gymnasiet började han studera till lärare i Istanbul. Han lärde då känna den vänsterrevolutionära ideologin. Eftersom att det förekom separation mellan FKF(Fikir Kulupleri Federasyonu) och TIP (Turkiye Isci Partisi) valde han MDD (National Demokratisk Revolution)s-sidan.

Ibrahim Kaypakkaya var också journalist. Han skrev i tidningarna İşçi-Köylü (Arbetare-Bybor), Aydinlik och Turk Solu (Turkiska Vänstern). Separationen i Aydinlik gjorde att han följde ledaren Dogu Perincek och hans tidskrift PDA.

Han var medlem i TIIKP (Turkiska Revolutionära Arbetar- och Byborpartiet) och PDA till 1972. Han anklagade senare D. Perincek och hans omgivning för att vara revisionister och opportunister, därefter skapade Kaypakkaya och hans vänner TKP/ML-TIKKO (Turkiska Kommunist Partitet/Marksist Leninist - Turkiska Arbetare Och Bybornas Frihets Arme). TKP/ML och partiets revolutionära armé som var en Marxist-Leninist-Maoistiskt gerillarörelse gjorde ett kompakt motstånd mot den turkiska fascismen i staden Tunceli(Dersim).

24 Januari 1973 anfölls Kaypakkaya och hans kamrater i berget Vartinik av militären. Hans nära vän Ali Haydar Yildiz dog och Ibrahim Kaypakkaya flydde skadad. Efter fem dagar i de kalla bergen hittade han ett hus i en by. Han bodde hos byns lärare, men läraren var motståndare och anmälde honom. Läraren blev mördad år 2000 utav TKP/ML-TIKKO:s medlemmar.

Efter tre månaders tortyr berättade Kaypakkaya ingenting i förhören och till slut blev han skjuten. Man skar kroppen i bitar och lade bitarna i svarta påsar. När hans pappa kom för att ta hem kroppen gav man den inte till honom utan armén begravde Ibrahim Kaypakkaya i Çorum.

Ibrahim Kaypakkaya sa under rättegången i Diyarbakir: "Vi kommunister hemlighåller aldrig vad vi tycker, tvärtom vi uttrycker oss i varje situation. Men när det gäller våra kontakter och informationer inom partiet och den revolutionära rörelsen berättar vi aldrig vad vi gör!"

Personliga verktyg