Östortodox kristendom
Från Rilpedia
De östligt ortodoxa kyrkorna är en samling östligt kristna oberoende nationalkyrkor. Den leds av patriarken av Konstantinopel. Nuvarande patriark är Bartholomeus I av Konstantinopel.
Redan tidigt under kristendomens historia uppstod skillnader mellan den grekiska kristenheten i östra Romarriket och den latinska kristenheten i den västra rikshalvan. Romarrikets uppdelning, Västroms fall och en allt större okunskap i grekiska i västerlandet kom att fördjupa klyftorna och ledde till schismer mellan öst och väst.
Efter en incident år 1052 där grekiska kristna på Italienska halvön tvingas fira gudstjänst enligt latinsk rit stängde patriarken i Konstantinopel de latinska kyrkorna i staden. Efter något år mjuknade dock patriarken och inbjöd påven till förhandlingar. Påven sände tre legater under ledning av kardinalen Humbertus. Det verkar som om Humbertus och patriarken inte alls gick ihop och Humbertus tågade en sommardag år 1054 in i Hagia Sofia och lämnade en bannbulla på altaret.
Schismer hade inträffat förr och kunde oftast biläggas efter förhandlingar. Men år 1204 skövlade besvikna korsfarare Konstantinopel. De hade ombetts att komma dit av stadens invånare som fruktade ett anfall, men väl där uppfattade de sig som lurade av grekerna. Staden plundrades, altaret och ikonerna i Hagia Sofia förstördes och en prostituerad sattes på patriakens stol. Resultatet blev en djup bitterhet bland grekerna mot västerlandet. Så djup att den sitter i ännu bland dagens ortodoxa trosbekännare. Schismen var nu permanent och oåterkallelig.
Stridsfrågorna mellan Rom och Konstantinopel hade framför allt varit två:
Biskopen i Rom (påven) hävdade sedan 400-talet överhöghet över hela den kristna kyrkan med motiveringen att Rom var aposteln Petrus första stift. Alltså den apostel som var ledaren bland de tolv och om vilken Jesus sagt "Du är Petrus, klippan, och på denna klippa ska jag bygga min kyrka" (Matt. 16:18). Detta ville naturligtvis inte biskopen i Konstantinopel gå med på.
