Från Rilpedia

Örnulf Tigerstedt, född 1900, död 1962, var en svensk författare och översättare, som även arbetade under pseudonymen Axel Fredriksson.

Tigerstedt slog igenom med diktsamlingarna Vid gränsen och Block och öde med en modernistiskt färgad lyrik. Tigerstedts sågs på 30-talet av många i Sverige som en av de främsta modernisterna. Därefter kom essäsamlingarna Skott i överkant (1934) och Utan örnar (1935). Med diktsamlingen De heliga vägarna (1933) ställde han sig på barrikaderna långt till höger i tidens i politiska och litterära debatt. Upplevelser under inbördeskriget och familjetraditionens starka konservatism hade hos den unge Tigerstedt sammansmält med starka inslag av aktivism och beundran för den italienska och spanska fascismen. Den klassiska motsättningen mellan kultur och natur är central i hans världsbild och Tigerstedt blev en stor Spengler-beundrare. Under mellankrigstiden och krigsåren kom Tigerstedt att utgöra chefsideolog bland en grupp unga högerextremistiska författare på Söderströms förlag. De kallade sig själva inofficiellt ”Det svarta gardet” och i gruppen ingick bland andra kusinen Tito Colliander, Göran Stenius och E.R. Gummerus.

Tigerstedt djupt grundade antikommunism gjorde att han alltmer närmade Nazityskland under kriget, delvis under intryck av sitt arbete för Statens informationsverk som propagandist. I Norden kom han bland annat att verka för den av Goebbels bildade Europeiska Författarföreningen. I bokform skildrades sovjetspionaget i Statspolisen slår till (1942) och Hemliga stämplingar (1944).

Bibliografi

• Vågor (1918)
• Exercitia (1924)

Litteratur

• Göran O:son Waltå, Poet Under Black Banners: The Case of Örnulf Tigerstedt and Extreme Right-Wing Swedish Literature in Finland 1918-1944, 1993)