Från Rilpedia

Öppen spis, en fast eldstad med skorsten. Öppen spis var förr den vanligaste värmekällan, även in i modern tid. Den öppna spisen är ej ekonomisk att elda i. Efterhand som det har kommit moderna kaminer och kakelugnar har den öppna spisen nästan försvunnit. En öppen spis tillför värme +-10% i en fastighet och den kan även transportera ut värme genom skorstenen.

För att öka effektiviteten kan man montera en såkallad Kråka i eldstaden. Den består oftast av ett fyrkantsrör som går in i botten av eldstaden, vänder upp lodrätt längst bak i eldstaden, varvid det slutligen vänder utåt mot rummet. Kall luft kommer då automatiskt att vandra in i botten av röret och värmas upp i de partier av röret som passerar bakom elden, samt där röret (kråkan) passerar rökgaserna, för att slutligen strömma ut som varm luft i överkant av den öppna spisen.

En vidareutveckling av kråkan är termatorn. Här har man byggt en stålplåtkonstruktion som kan väga cirka 100 kg. Termatorn består av stålplåtar som den öppna spisen är klädd med invändigt. Stålplåtarna ligger i dubbla skikt med luftspalt mellan. När man eldar i den öppna spisen blir termatorns plåtstomme varm, varvid luft strömmar in genom luftintag i termatorns botten och ut genom luftutsläpp i termatorns överkant. Ofta finns även stålrör från den bakre luftspalten, till öppna spisens framkant. Dessa rör passerar därmed rökgaskanalen, vilket ytterligare absorberar värme.
En termator ger snabbt värme i rummet, men bibehåller inte värmen särskilt länge efter att elden falnat. Om luftintaget till termatorns botten är kopplad till ett angränsande rum kan man få luftcirkulation i huset, då kalluften tas från annat rum och strömmar ut som varm luft i det rum där termatorn (öppna spisen) finns.