Återvinningsstation
Från Rilpedia
 |
Denna text är skriven ur ett svenskt perspektiv och bör kompletteras utifrån ett globalt perspektiv. Wikipedia är ett globalt uppslagsverk. Utveckla eller komplettera gärna texten med ett globalt perspektiv. Se även diskussionssidan. |
 |
Återvinningsstation är en stationär rikstäckande insamlingsfacilitet för förpackningsmaterial, i form av en container, med separata behållare om vanligen 6 till 8 kubikmeter, för fraktionerna, färgat glas, ofärgat glas, metallförpackningar, pappersförpackningar, förpackningar av hårdplast och tidningar. Denna infrastruktur byggdes ut under mitten av 1990-talet i samband med att producentansvaret (SFS 2006:1273) för förpackningar infördes i Sverige och omfattar idag 7 500 stationer, således med ett genomsnittligt upptagningsområde om drygt 1 000 pe.
I motsats till vad många kan tro, är det inte kommunerna som handhar eller ansvarar för återvinningsstationerna, utan det är de producenter som för ut en vara i en förpackning på marknaden. Detta regleras i Förordning (2006:1273) om producentansvar för förpackningar. Producenterna har organiserat sig i en paraplyorganisation vid namn FTI (Förpacknings- och tidningsinsamlingen), vilka har tagit över ansvaret för återvinningen åt de företag som ingår i organisationen. Principen bakom att det är producenterna som ansvarar för återvinningssystemet heter "polluter pays principle", den som förorenar ska betala.
I Sverige är återvinningsstationer det främsta sättet att återvinna, även om en del kommuner satsar på fastighetsnära återvinning, vilket innebär att man källsorterar i soprummet. Systemet att hushållet själva tar med sig soporna till ett avlämningsställe (återvinningsstation) kallas på engelska för bring system i motsats till kerbside (amerikansk engelska: curbside) system, som innebär att hämtningen sker vid hemmen. En del återvinningsstationer, exempelvis i Holland, är byggda under mark med bara inkasthålet över markytan, något som bland annat Stockholms stad har försökt ta efter.
