Åskbollen (film)
Från Rilpedia
| Åskbollen | |
|---|---|
| Originaltitel | Thunderball |
| Genre | Action |
| Produktionsland | Storbritannien |
| Premiär | 1965 |
| Regissör | Terence Young |
| Producent | Kevin McClory |
| Manus | Richard Maibaum och John Hopkins efter en roman av Ian Fleming |
| Skådespelare | Sean Connery, Claudine Auger, Adolfo Celi, Luciana Paluzzi |
| Originalmusik | John Barry |
| Produktionsbolag | Danjaq Productions, Eon Productions Ltd. |
| Speltid | 130 minuter |
| Språk | Engelska, |
| Föregångare | Goldfinger |
| Uppföljare | Man lever bara två gånger |
Åskbollen brittisk actionfilm från 1965. Den fjärde James Bond-filmen producerad av EON Productions.
Innehåll |
Handling
M beordrar James Bond att åka till ett spa, för att komma i bättre form. Men Bond upptäcker genast oegentligheter där, i form av personer som försvinner.
Under tiden har terroristgruppen S.P.E.C.T.R.E. lyckas stjäla två atombomber från en Avro Vulcan, och håller hela världen som gisslan. Alla 00:or kallas in. Bond blir skickad till Bahamas där pilotens syster Domino finns. Hon är också älskarinna till Largo, S.P.E.C.T.R.E.:s andreman direkt under Ernst Stavro Blofeld. Bond inser snart att det är på Bahamas bomberna finns tills det blir dags att spränga dem, och sätter igång att försöka få Domino på sin sida.
Tagline
Look Up! Look Down! Look Out! Here Comes The Biggest Bond Of All!
Rollista (i urval)
| Sean Connery | — James Bond |
| Claudine Auger | — Dominique "Domino" Derval |
| Adolfo Celi | — Emilio Largo och SPECTRE #2 |
| Luciana Paluzzi | — Fiona Volpe |
| Rik Van Nutter | — Felix Leiter |
| Bernard Lee | — M |
| Desmond Llewelyn | — Q |
| Lois Maxwell | — Miss Moneypenny |
| Guy Doleman | — Count Lippe |
| Molly Peters | — Patricia Fearing |
| Martine Beswick | — Paula Caplan |
| Earl Cameron | — Pinder |
| Paul Stassino | — Major Francois Derval & Angelo Palazzi |
| Rose Alba | — Madame Boitier |
Om filmen
- De två första Bondfilmerna hade Agent 007 med rätt att döda och Agent 007 ser rött hade redan varit stora framgångar på bio och följdes av den ännu större succén Goldfinger. Det var därför inga svårigheter att få loss pengar från United Artists till EON Productions. Filmbolaget visste nu att man hade ett guldägg i Bondfilmerna. Åskbollen kostade 7 miljoner dollar, vara en halv miljon utgjordes av Sean Connerys gage. Första Bondfilmen var en lågbudgetproduktion på endast 1 miljon dollar.
- United Artists behövde dock inte ångra de stora utläggen. Åskbollen blev en ännu större succé och hela världen drabbades av agentfeber. Åskbollen spelade in 141 miljoner dollar (en oerhörd summa år 1965) och räknar man in inflationen till dagens penningvärde är det den största Bondsuccén någonsin. 141 miljoner dollar 1965 motsvarar nästan 1 miljard dollar idag - som jämförelse spelade Star Wars episod III in ca 880 miljoner dollar. Bara i USA såldes drygt 58 miljoner biljetter - 1965 hade USA knappt 200 milj invånare.
- Åskbollen var första (och enda) gången man fick se hela S.P.E.C.T.R.E:s ledning i sammanträde. Blofeld själv sitter bakom en skärm så man ser inte hans ansikte. Filmen är också den enda Bondfilmen som Harry Saltzman och/eller någon i Broccolifamiljen (Albert Broccoli avled 1996) inte varit huvudansvariga för produktionen. Det var istället Kevin McClory som var producent, Broccoli/Saltzman fanns emellertid i bakgrunden. EON productions producerade i vanlig ordning filmen som distribuerades av United Artists.
- I det stora "undervattenslaget" i slutet av filmen mellan amerikanska attackdykare och Largos mannar deltog 45 dykare framför kameran, medan 32 man skötte själva filmandet.
- Rik van Nutter som spelar Felix Leiter var egentligen kontrakterad för ytterligare två filmer men då man i efterhand insåg att Leiter inte passade in i handlingen på Man lever bara två gånger och I hennes majestäts hemliga tjänst blev det ändå inga mer framträdande för honom i någon Bondfilm.
- Filmens ledmotiv Thunderball framfördes av Tom Jones. Vissa källor[källa behövs] hävdar att sångens sista utdragna ton fick Tom Jones att svimma.
- Filmens manus bygger på boken Åskbollen av Ian Fleming, efter en idé av Kevin McClory, Jack Wittingham och Ian Fleming
- Filmen hade svensk premiär 17 december 1965 på biograferna Rigoletto, Rival och Riverside i Stockholm.
Kontrovers runt rättigheterna
-
- (För ytterligare information om rättigheterna kring boken, se Åskbollen.)
Filmen Åskbollen
När Kevin McClory fick rättigheterna att göra film på boken Åskbollen försökte han att sätta igång inspelningen. Han lyckades inte förrän Harry Saltzman och Albert R. Broccoli föreslog att de skulle göra Åskbollen till den fjärde Bond-filmen 1963. För filmen användes Richard Maibaums manus från 1961, när filmen var tänkt att göras som första Bond-film, med lättare revideringar av John Hopkins. Därför fick Broccoli inte fullt erkännande som producent - den enda gången under hans livstid. Som gentjänst gick McClory med på att inte göra någon mer inspelning på Åskbollen-materialet inom tio år.
1967, när tio år hade gått, gick McClory ihop med Sean Connery för att skriva ett helt nytt Bond-äventyr, och det gick rykten om namn som Warhead 8, Warhead, eller James Bond of the Secret Service, och att Connery inte skulle ha spelat Bond. Projektet lades på is när EON Productions stämde McClory. McClory och Connery hörde då talas om detaljer ur den kommande filmen Älskade spion, som från början hade SPECTRE och Ernst Stavro Blofeld som skurkar. Efter påtryckningar ändrades historien till att handla om en fristående organisation med Karl Stromberg som ledare.
Never Say Never Again
Under 1980-talet sålde McClory rättigheterna att göra en Bond-film på Åskbollen-materialet till Jack Schwartzman, som blev en nyckelfigur för att finansiera det som senare blev Never Say Never Again. Han anställde dessutom Lorenzo Semple Jr för att skriva manuset. 1983 kom så Never Say Never Again med Sean Connery som Bond (efter 12 års uppehåll). Samma år kom Octopussy, med Roger Moore som Bond. Det blev ett stort PR-krig när det avslöjades att premiärerna nästan krockade. Till slut kom de dock ut med flera månader emellan.
Efter Never Say Never Again
På 1990-talet gick McClory ihop med Sony Pictures för att göra en tredje film på Åskbollen, eventuellt med Liam Neeson eller Timothy Dalton som Bond. MGM och EON Productions stämde dem och förhindrade alla sådana projekt, och Sony har senare avstått från alla rättigheter till vidare Bond-filmer. 2005 köpte dock Sonys koncern upp MGM, och eftersom MGM fick distributionsrätten till Never Say Never Again från Warner Brothers 1997, äger nu Sony den.
Kevin McClory fortsatte sin stämningsansökan mot Danjaq (som äger EON Productions), United Artists och MGM, fram till 2001 när han förlorade.
