Från Rilpedia

Åmålsåns avrinningsområde är ett vattensystem som täcker sammanlagt ca 138 km². Det består enligt SMHI:s arkiv för avrinningsområden av 7 delavrinningsområden av varierande storlek på mellan 3 och 42 km².

I Åmålsåns finns ca 8 anläggningar för vattenreglering som har betydelse ur fiskvandringssynpunkt. Dessa anläggningar är dammbyggnader av olika slag och höjd som är uppförda för att bättre kunna reglera och tillvarataga vattentillgången i Åmålsåns vattensystem, numera i huvudsak för produktion av vattenkraft.

Den högst belägna dammen, vid sjön Ömmelns utlopp reglerar det största vattenmagasinet i systemet. Dessutom finns sjöarna Större och Nedre kalven. I nordväständen av Dalbosjön rinner Åmålsån slutligen ut i Vänern. Den är alltså en del av Vänerns vattensystem och dess vattendragsnummer är enligt SMHI:s vattenarkiv SVAR 108:24.

Ålens vandringsproblem

För ett vattensystem som Åmålsån kan det övervägas att bygga och regelbundet underhålla fiskvägar för ål eftersom det med ny kunskap och moderna material inte är speciellt kostsamma att ta i drift. I så fall bör en mer detaljerad inventering med efterföljande projektering vidtagas för att åstadkomma rimliga lösningar. Erfarenheten visar att vissa anläggningar är så lättforcerade av ålyngel att de inte behöver ålyngelledare. I princip kan sägas att ju högre dammen är och ju nyare dammbyggnaden är desto svårare har ålynglen att forcera hindret. Forna tiders anläggningar var anlagda med sten- eller trädammverk som alltid hade springor genom vilken ålynglen kunde forcera. I och med att dammarna började byggas i betong blev de betydligt tätare och mer svårforcerade – även för ålyngel