Från Rilpedia

En ändelse är ett morfem, som är normalt är placerat sist i ordet och som skiljer olika ordformer inom ett paradigm från varandra. Synonymer är böjningsändelse, böjningssuffix, flexionsmorfem m.m. Segmenten -en och -ar i ordformerna dagen, dagar är ändelser. Men även ordet dag, sedd som ordform och icke som lexem, innehåller en ändelse, nämligen nolländelsen, skriven -0 eller -Ø.

Termen suffix betecknar egentligen varje affix som är placerat efter rotmorfemet, men vanligen används det om avledningssuffix (derivationssuffix), t.ex. -lig i daglig. Ofta kan man alltså utan missförstånd använda suffix och ändelse som två sidoordnade begrepp. Det är dock acceptabelt, trots otydligheten, att använda suffix i båda betydelserna. Det förekommer (men är inte att rekommendera) att ändelse används oegentligt inte bara om avledningsmorfem utan också om varje morfologiskt slutled, t.ex. -grafi i geografi, och ibland också om ordslut utan hänsyn till den morfologiska strukturen, t.ex. om det s.k. mjuka tecknet som är slutbokstav i många ryska substantiv.

Ett morfem kan ibland kallas ändelse trots att det inte är placerat sist i ordet. I t.ex. den ryska ordformen боится (fruktar) är bo(j)- rotmorfem, -it ändelse och -sja ett reflexivmorfem, i rysk grammatisk tradition ibland benämnt "postfix".

I speciella fall kan en ändelse verka bestå av mer än ett morfem. I paradigmet för det latinska verbet vocare (kalla) ingår t.ex. formen vocandus (gerundivum). Man kan se morfemet -nd- som en del av verbändelsen, som stamförlängningselement eller som "flektionellt suffix" (en hybridterm). Samma analys kan tillämpas på vissa komparativformer, t.ex. lat. longioris (gen. sg. komp. av longus). I agglutinerande språk är det normalt att ett ord har komplexa ändelser; i t.ex. finskans taloissa (i husen) betecknar -i- pluralis och -ssa står för betydelsen "i eller inuti".

Vid ordbildning medföljer inte ändelsen till det deriverade ordet. Det är därför oklart om en myrforskare är intresserad av myrar eller av myror. De klassiska språkens ändelser försvinner också ofta vid överföring till moderna språk, t.ex. analys av gr. analysis. Behandlingen av egennamn växlar: jfr ry. Sokrat, Katull och sv. Socrates, Catullus.