Väteekonomi
Från Rilpedia
Väteekonomi är en föreslagen metod för att få fram den energi som behövs till transportmedel (bilar, båtar, flygplan), byggnader och bärbara elektronikprodukter genom att låta vätgas (H2) och syre reagera med varandra. Vätet i denna process kan ha framställts på ett flertal sätt, exempelvis genom elektrolys av vatten. Om energin för att dela vattenmolekylerna har tagits fram av förnybara energikällor, och inte genom förbränning av fossila bränslen eller kärnkraft, skulle en väteekonomi minska utsläppen av koldioxid och den globala uppvärmningen. Länder utan olja, men med förnybara energikällor, skulle kunna använda en kombination av förnybar energi och väte istället för petroleumbaserade bränslen, som har blivit allt dyrare, för att uppnå självständighet inom energisektorn.
Innehåll |
Resonerande förklaring
En väteekonomi föreslås kunna lösa några av de negativa effekterna av användningen av bränslen baserade på kolväte inom transportsektorn och andra tillämpningar för slutanvändare där kolet släpps ut i atmosfären. Det nutida intresset för väteekonomin kan på det hela taget spåras till en teknisk rapport år 1970 av Lawrence W. Jones vid University of Michigan.[1]
I den nuvarande kolväteekonomin är transporter av människor och gods huvudsakligen beroende av petroleum, som raffineras till bensin och diesel, samt av naturgas. Emellertid förorsakar förbränningen av dessa kolvätebaserade bränslen utsläpp av växthusgaser och även andra utsläpp. Dessutom är tillgången av kolvätebaserade bränslen till sin natur begränsade, samtidigt som efterfrågan på kolvätebaserade bränslen ökar, speciellt i Kina, Indien och andra utvecklingsländer.
Väte har en hög energitäthet genom sin vikt. Bränslecellen är också mer tekniskt, men inte ekonomiskt, effektiv än en explosionsmotor[2]. En förbränningsmotor som använder väte som bränsle sägs ha en verkningsgrad på cirka 38 % av bränslet, 8 % högre än en motor med bensin som drivmedel.[3], medan bränslecellen är 2-3 gånger effektivare än en förbränningsmotor.[4] Emelletid är kostnaden för bränsleceller hög, ungefär 5 500 dollar per kilowatt. [5] Det är ett av de stora hindren som måste övervinnas innan de blir kommersiellt gångbara. Ett annat tekniskt hinder för användning av bränsleceller är tillgången på rent väte. Med nuvarande teknologi behöver en bränslecell väte med en renhetsgrad av 99.999 %. Å andra sidan är en övergång till vätedrivna motorer mer ekonomisk än en bränslecell.[källa behövs]
Se även
Referenser
Noter
- ↑ Lawrence W. Jones, Toward a liquid hydrogen fuel economy, University of Michigan engineering technical report UMR2320, 1970.
- ↑ Sustainable Energy, MIT Press (2005), Tester, Drake, Driscoll, Golay, Peters
- ↑ P. 12, BMW Group Clean Energy ZEV Symposium, September 2006
- ↑ ”"Mileage of the 2008 Honda Clarity"”. http://automobiles.honda.com/fcx-clarity/specifications.aspx?group=epa.
- ↑ http://www.energy.ca.gov/distgen/equipment/fuel_cells/cost.html
Webbkällor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.
Externa länkar
- International Partnership for the Hydrogen Economy
- European Hydrogen Association
- European Network of Excellence Safety of Hydrogen as an Energy Carrier (HySafe)
- World's First Higher Educational Programme in Hydrogen Safety Engineering
- Canada
- U.S.-Department of Energy
- European Projects 2002-2006 FP6
- European Projects 2007-2013 FP7
- 20 Hydrogen myths - Publicerad av Rocky Mountain Institute, en större förespråkare av väteekonomi.
- Does a Hydrogen Economy Make Sense?
- Hydrogen and Fuel Cell Wiki
- ITM Power - Ekonomiskt förnyelsebart väte från billiga material (inte platina, fluorokarbon fria) & tillverkningsprocesser - elektrolys & bränsleceller.
