Från Rilpedia

Stridsfordon är fordon på band eller hjul avsedda att användas i markstrid. Beroende på uppgift och användningsområde har fordonen olika bemanning, rörlighet, bepansring och beväpning.

De första stridsfordonen såg sannolikt dagens ljus i Irak cirka 1100 f.Kr. De var hästdragna stridsvagnar försedda med någon form av skydd och med plats för en kusk samt två bågskyttar eller spjutbärare.

Stridsfordonet genomgick en revolution under första världskriget då Storbritannien använde bepansrade och beväpnade bandvagnar i syfte att bryta genom de tyska skyttegravssystemen. Dessa bandvagnar transporterades i hemlighet till fronten under benämningen tank. Se vidare stridsvagn.

Under mellankrigstiden utvecklades de taktiska metoderna för hur stridfordon kan användas på slagfältet och samordnas med andra vapensystem. Under slutet av andra världskriget var stridsfordonen en avgörande del av de krigförandes arsenal. Utan stridfordon kunde man generellt inte genomföra anfall i större skala utan fick anta en defensiv taktik.

I huvudsak kan stridfordon indelas i stridsvagnar och pansarskyttefordon, där stridsvagnens huvuduppgift är att bekämpa fiendens stridsfordon medan pansarskyttefordonets huvuduppgift är att transportera trupp fram till anfallsmålet. Sedan slutet av 1970-talet har det även utvecklats en fordonstyp som i sig själv benämns stridsfordon. Det är i grunden ett pansarskyttefordon som försetts med så kraftig beväpning att det kan bekämpa andra pansrade fordon.