I Ching

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Trigram ur I Ching på ett feng shui-diagram.

I Ching (traditionell kinesiska:易經?, förenklad kinesiska:易经?, pinyin: Yì Jīng; Även Zhōu Yì, 周易; På svenska ibland Förvandlingarna bok) är det äldsta verket i klassisk kinesisk litteratur.

Boken, som sammanställts och förändrats under flera århundraden, tros ha fått sin nuvarande utformning på 200-talet f.Kr.. De äldsta delarna är betydligt äldre.[1] I Ching är ett centralt religiöst och filosofiskt verk inom taoismen och konfucianismen, och har spelat stor roll i hela Ostasien. Den har genom historien använts som en allmän visdomsbok.

I I Ching beskrivs flera centrala begrepp i kinesisk filosofi, bland annat yin och yang för första gången.

Innehåll

Tillkomst

En bit ur Mawangdui-texterna, en utgåva av I Ching från 200-talet f.Kr. som bevarats i en grav.

Traditionellt har boken tillskrivits fyra författare: Fu Hsi, kung Wen (1099 f.Kr.1050 f.Kr.), hans son hertigen av Zhou (Zhōu Gōng) och slutligen Konfucius (551 f.Kr.479 f.Kr.). Fu Hsi är en mytologisk figur som enligt klassiska kinesiska texter ska ha levt på 2800-talet f.Kr. Kung Wen och hans son har däremot med säkerhet funnits i verkligheten, och kan vara upphovsmän till de 64 hexagramen i boken (se nedan). Wen ska ha skapat hexagrammen och hans son därefter försett dem med kommentarer. Om Konfucius verkligen bidragit till boken är inte känt (redan 1000-talshistorikern Ouyang Xiu betvivlade det), men han studerade den och hans efterföljare spred den vidare.[2]

Utgåvor av boken från 200-talet f.Kr. (Mawangdui-texterna) har hittats i gravar från Handynastin, och där ser texterna ut ungefär som de gör i dag.

De tidiga texterna i I Ching tros härstamma från samlingar med tecken för orakeltydning, spådomar i orakelben. Dessa har sedan successivt försetts med kommentarer. Enligt språkforskare kan texterna som vi känner dem vara skrivna någon gång omkring 900-talet f.Kr.

Användning

Boken har använts - och används fortfarande - som ett orakel där man med hjälp av mynt eller röllekastjälkar åstadkommer slumpmässiga kombinationer av streck som tillsammans bildar ett hexagram. Olika hexagram finns sedan beskrivna i boken.

Ända sedan Konfucius tid har I Ching också använts som en allmän visdomsbok, som har ansetts förklara stort och smått i världen. Genom sin spridning bildade boken en gemensam referensram för intellektuella över hela Ostasien. I sådana sammanhang var det framför allt bokens beskrivningar av vad som uppfattades som grundläggande kosmiska principer som var intressanta, snarare än boken som simpel spådomsmanual. Moderna forskare som Joseph Needham har menat att I Ching, på grund av sin auktoritet och sitt anspråk på att kunna förklara allt, blev en bromskloss i den kinesiska vetenskapliga utvecklingen.[3]

Vietnams flaggan under japansk ockupation.

I Japan, där den går under namnet Ekikyō, har boken citerats flitigt i litteraturen och kända citat har ofta använts i cermoniella sammanhang, till exempel vid namngivningen av nya tideräkningsperioder. Några perioder som fått sina namn från I Ching är Jōkyō , Keian och Bunka.

De 64 hexagrammen som sådana har använts i många sammanhang. Fyra av dem syns till exempel i Sydkoreas flagga och ett trigram användes i Vietnams flagga under den japanska ockupationen 1945.

Många filosofiska och religiösa skolor har hämtat auktoritet från I Ching, exempelvis Feng Shui.

Innehåll

De 64 hexagrammen i I Ching.

I Ching innehåller 64 hexagram, bestående av ihop-parade trigram, vart och ett med ett visdomsord och en text som ska ge den som rådfrågar boken vägledning i livets alla frågor. De 64 hexagrammmen kan användas för att tolka spådomar med hjälp av stickor enligt ett system som finns beskrivet i boken andra del.

I bokens andra del finns också kommentarer, tillskrivna olika kända historiska personer, till visdomsorden i bokens första del.

Hexagram Kinesiskt namn Namn i den svenska översättningen
01. |||||| 乾 (qián) Det skapande
02. ¦¦¦¦¦¦ 坤 (kūn) Det mottagande
03. |¦¦¦|¦ 屯 (chún) Begynnelsesvårigheten
04. ¦|¦¦¦| 蒙 (méng) Ungdomsdårskapen
05. |||¦|¦ 需 (xū) Väntan (födan)
06. ¦|¦||| 訟 (sòng) Striden
07. ¦|¦¦¦¦ 師 (shī) Hären
08. ¦¦¦¦|¦ 比 (bǐ) Sammanhållningen
09. |||¦|| 小畜 (xiǎo chù) Den lillas tämjande kraft
10. ||¦||| 履 (lǚ) Uppförandet
11. |||¦¦¦ 泰 (tài) Freden
12. ¦¦¦||| 否 (pǐ) Stagnationen
13. |¦|||| 同人 (tóng rén) Gemenskap mellan människor
14. ||||¦| 大有 (dà yǒu) Att äga det stora
15. ¦¦|¦¦¦ 謙 (qiān) Anspråkslösheten
16. ¦¦¦|¦¦ 豫 (yù) Hänförelsen
17. |¦¦||¦ 隨 (suí) Efterföljd
18. ¦||¦¦| 蠱 (gǔ) Arbete med det fördärvade
19. ||¦¦¦¦ 臨 (lín) Närmandet
20. ¦¦¦¦|| 觀 (guān) Betraktandet (åsynen)
21. |¦¦|¦| 噬嗑 (shì kè) Att bota igenom
22. |¦|¦¦| 賁 (bì) Behagfullheten
23. ¦¦¦¦¦| 剝 (bō) Söndersplittring
24. |¦¦¦¦¦ 復 (fù) Återkomsten (tiden för förändringen)
25. |¦¦||| 無妄 (wú wàng) Oskulden (det oväntade)
26. |||¦¦| 大畜 (dà chù) Det storas tämjande kraft
27. |¦¦¦¦| 頤 (yí) Mungiporna (livnäringen)
28. ¦||||¦ 大過 (dà guò) Det storas övervikt
29. ¦|¦¦|¦ 坎 (kǎn) Det bråddjupa, vattnet
30. |¦||¦| 離 (lí) Det fasthäftande, elden
31. ¦¦|||¦ 咸 (xián) Inverkan (frieri)
32. ¦|||¦¦ 恆 (héng) Beständighet
Hexagram Kinesiskt namn Namn i den svenska översättningen
33. ¦¦|||| 遯 (dùn) Återtåget
34. ||||¦¦ 大壯 (dà zhuàng) Det storas makt
35. ¦¦¦|¦| 晉 (jìn) Framåtskridandet
36. |¦|¦¦¦ 明夷 (míng yí) Ljusets förmörkande
37. |¦|¦|| 家人 (jiā rén) Familjen
38. ||¦|¦| 睽 (kuí) Motsatsen
39. ¦¦|¦|¦ 蹇 (jiǎn) Hindret
40. ¦|¦|¦¦ 解 (xiè) Befrielsen
41. ||¦¦¦| 損 (sǔn) Minskningen
42. |¦¦¦|| 益 (yì) Ökningen
43. |||||¦ 夬 (guài) Utbrottet (beslutsamheten)
44. ¦||||| 姤 (gòu) Tillmötesgående
45. ¦¦¦||¦ 萃 (cuì) Samling
46. ¦||¦¦¦ 升 (shēng) Att arbeta sig uppåt
47. ¦|¦||¦ 困 (kùn) Trångmålet (uttömmandet)
48. ¦||¦|¦ 井 (jǐng) brunnen
49. |¦|||¦ 革 (gé) Omvälvning (ruggning)
50. ¦|||¦| 鼎 (dǐng) Grytan
51. |¦¦|¦¦ 震 (zhèn) Det upprörande (skakningen, åskan)
52. ¦¦|¦¦| 艮 (gèn) Uppehållet, berget
53. ¦¦|¦|| 漸 (jiàn) Utvecklingen (successiva framsteg)
54. ||¦|¦¦ 歸妹 (guī mèi) Flickan som gifter sig
55. |¦||¦¦ 豐 (fēng) Överflödet
56. ¦¦||¦| 旅 (lǚ) Vandraren
57. ¦||¦|| 巽 (xùn) Det milda (det inträngande, vinden)
58. ||¦||¦ 兌 (duì) Det glättiga, sjön
59. ¦|¦¦|| 渙 (huàn) Upplösandet
60. ||¦¦|¦ 節 (jié) Begränsningen
61. ||¦¦|| 中孚 (zhōng fú) Inre sanning
62. ¦¦||¦¦ 小過 (xiǎo guò) Det lillas övervikt
63. |¦|¦|¦ 既濟 (jì jì) Efter fulländningen
64. ¦|¦|¦| 未濟 (wèi jì) Före fulländningen

I Ching i Europa

I Ching har tilltalat inte bara kinesiska lärda. Gottfried Leibniz ägnade boken en del intresse ur ett matematiskt perspektiv och nämner den i en avhandling om binära tal, Explication de l'Arithmétique Binaire.

Carl Gustav Jung ansåg sig i I Ching ha funnit stöd för sina teorier om synkronicitet. Jung skrev förordet till Richard Wilhelms översättning av I Ching till tyska, som sedan legat till grund för den enda svenska översättningen.

Källor

  1. Förordet av Per Sörbom till den svenska översättningen, Berghs 1981
  2. Inledningen till den svenska översättningen, Berghs 1981.
    *Engelska Wikipedia, 3 maj 2008
  3. Science and Civilization in China (s. 311): "Yet really they [Han dynasty scholars] would have been wiser to tie a millstone about the neck of the I Ching and cast it into the sea.", enligt Engelska Wikipedia, maj 2008.
  • I Ching på svenska: Berghs förlag, översättning från tyska: Christina Tranmark Kossman. ISBN 91-502-0920-5

Personliga verktyg