Finlands justitiekansler
Från Rilpedia
Justitiekansler (finska: oikeuskansleri) är sedan 1918 ett högt finländskt ämbete; först på en medlem av Finlands statsråd, som enligt särskild instruktion ska vaka över, att lagar och författningar efterlevs, och såsom högste åklagare var förman för samtliga allmänna åklagare, som skulle ställa sig hans föreskrifter om utövning av åklagarmakten till efterrättelse.
Hans övervakningsrätt sträckte sig enligt regeringsformen jämväl till statsrådets och presidentens ämbetsverksamhet, men innefattade därvid inte rätt att anställa åtal. Skulle presidenten eller statsrådet i ämbetsutövning förfara lagstridigt, ägde justitiekansler däremot endast göra framställning, med uppgivande av, vari det lagstridiga bestod, samt, därest föreställningen lämnades obeaktad, om det är presidenten, som förfarit mot lag och lagstridigheten, innefattande högförräderi eller landsförräderi, därom berätta till riksdagen, men om statsrådet gjort sig skyldigt till ämbetsfel, anmäla därom till presidenten.
De första ämbetsinnehavarna var Pehr Evind Svinhufvud (1918) och A.F. Charpentier. Ämbetsinnehållet har under det moderna Finlands historia kommit att förändras.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
