Från Rilpedia

Sverige var i slutet av 90-talet tillsammans med Nederländerna ett av de första länder i världen med att införa producentansvar för el- och elektronikavfall och de insamlade mängderna steg raskt till över 30 tusen ton per år. Elektronikavfallet delas på övergripande nivå in i ljuskällor, vitvaror och diverse elektronik.

Diverse elektronik delas i sin tur vidare in i brunvaror (d v s radio-, TV- och videoprodukter) och övrigt, såsom dataskrot, fotoutrustning, hushållsapparater och telekomutrustning. Detta avfall skickas till någon av landets ca 30 auktoriserade demontörer, där plasthöje skiljs från innanmäte i form av strömkällor och kretskort. Ur den eletroniska utrustningen utvinns sedan plast till förbränning och metaller till smältverk, samtidigt som tungmetaller såsom kadmium och kvicksilver och miljögifter såsom PCB och bromerade flamskyddsmedel kan isoleras.

Hela mängden lysrör konsolideras hos SAKAB utanför Kumla och genomgår där ett liknande förfarande. Producentansvaret för el och elektronik administreras av El-Kretsen.