Dialys

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Hemodialysmaskin

Dialys är en teknik för att separera små molekyler från stora i en vätska. Detta sker genom en diffusion genom ett poröst membran.

Genom dialys av blod kan man rena blodet från de toxiska metaboliter ("slaggprodukter"), syror och elektrolyter som njurarna normalt gör. Man tar således även bort den överflödig vätska som man normalt kissar ut. Dialysbehandling blir aktuell först när njurfunktionen är nedsatt till mindre än 10% av den normala. Metoden går ut på att man låter blodet passera genom ett semipermeabelt membran som tillåter passage av lågmolekylära föreningar, medan högmolekylära föreningar (till exempel protein) och blodkroppar (celler) inte kan passera.

En person kan genomgå dialys en tidsbegränsad period innan njurtransplantation blir nödvändig. I dag räknar man med att cirka 2 700 personer i Sverige behöver dialys, i hela världen är det cirka 1 miljon vars blod renas genom dialys.

Det finns två olika dialyser - hemodialys (HD) och peritonealdialys (PD). Peritonealdialys eller påsdialys skiljer sig från hemodialys genom att det blod som behandlas inte förs utanför kroppen. Den renande vätskan förs i stället in i patientens bukhåla, och bukhinnan agerar som dialysmembran.

Innehåll

Hemodialys

Skiss över hemodialys

Hemodialys är den vanligaste dialysbehandlingen. Blodet pumpas ut ur kroppen (vanligtvis via två nålar i armen) genom en dialysator där blodet renas, och tillbaka in i kroppen. Blodet renas från slaggprodukter och överflödig vätska. En normallång behandling tar cirka 4 timmar och de flesta patienter klarar sig på cirka 3 behandlingar varje vecka.

Eftersom upprepad dialysbehandling kräver många nålstick skapas en så kallad fistel på underarmen, genom ett kirurgiskt ingrepp där en artär sammanfogas med en ven. Efter ett par veckor har venen växt till och blivit tåligare. Venen är då lämplig att användas som stickställe.

Man kan dialyseras på institution eller hemma. De som dialyserar sig hemma kallas hemmadialyserande och har lärt sig att dialysera sig själva. Det finns även de som kallas självdialyspatienter som dialyserar sig på institution men kan utföra hela eller delar av behandlingen själva - de behöver bara tryggheten det innebär att vara på institution och ha kunnig personal närvarande under dialysen.

Dialys, och i synnerhet hemodialys, är en tidskrävande behandling, då man - om man inte dialyserar hemma - måste tillbringa flera timmar på sjukhus flera dagar i veckan. Det är ändå möjligt att resa på semester, då man på många platser, både i Sverige och utomlands, kan få gästdialys.

Peritonealdialys

Vid peritonealdialys förs dialysvätska in i bukhålan.

Peritonealdialys, även kallat bukhinnedialys eller påsdialys, innebär att man, via en kateter, för in dialysvätska i bukhålan. Bukhinnan (peritoneum) fungerar som filter, genom vilket avfallsprodukter och överskottsvätska dras ut till dialysvätskan. Dialysvätskan tappas sedan ut ur kroppen. Tömning och fyllning tar cirka 20-30 minuter och dialysfasen runt 3-4 timmar. Proceduren upprepas vanligtvis 4-5 gånger per dag. Peritonealdialys kan skötas helt manuellt men det finns även Automatisk Peritonealdialys (APD), som sköts med hjälp av en förprogrammerad APD-maskin, som arbetar medan patienten sover.[1]

Fördelen med peritonealdialys jämfört med hemodialys är att patienten slipper åka till sjukhuset flera gånger i veckan och vara bunden vid dialysmaskin i flera timmar vid varje dialystillfälle. Peritonealdialys kan utföras hemma och på arbetet. Peritonealdialys är dock inte lämpligt för patienter med inflammatorisk tarmsjukdom, då det finns risk för peritonit orsakad av tarmbakterier.[2]

Katetern utgör en öppning rakt in i kroppen, vilket innebär risk för infektion, varför handhygien är av stor vikt vid påsbyten.

Dialysolyckan 1983

Ett på sin tid mycket uppmärksammat svenskt rättsfall handlade om dialysbehandling av patienter vid Regionsjukhuset i Linköping (idag Universitetssjukhuset i Linköping). Den 28 november 1983 hade femton patienter behandlats med dialys på ett oriktigt sätt. Inom någon vecka hade två av dem avlidit. Det kontroversiella i fallet var att den handhavande sjuksköterskan utpekades som skyldig, först av Linköpings tingsrätt den 15 februari 1985 och sedan av Göta hovrätt den 31 oktober 1985. Många menade att apparaturen var olämpligt konstruerad och att sjuksköterskan inte borde belastas för detta.[3]

Se även

Länkar

Källor

  1. Att leva med PD - 1. En introduktion till peritonealdialys, Gambro
  2. Nyberg, Gudrun & Jönsson, Anneli (red) Njursjukvård, Lund: Studentlitteratur, 2004, s. 201
  3. Carl Lager, Häxprocess -85 : rättssäkerheten för människor i tekniska system (2:a utgåvan, 20 november 1986), SRS Förlag, Stockholm, ISBN 91-7810-799-7.
    Detta verk är förvisso en partisk inlaga, till stöd för sjuksköterskan, men full av detaljinformationer om fallet. Pressläggningsdatumet nämns på sidan 56, där det sägs att Högsta domstolen ännu inte meddelat prövningstillstånd.
Personliga verktyg