Cettisångare
Från Rilpedia
| ?Cettisångare | |
|---|---|
| Fil:Cettia-cetti.jpg |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Tättingar Passeriformes |
| Familj: | Sångare Sylviidae |
| Släkte: | Cettia |
| Art: | Cettisångare C. cetti |
|
|
|
| §Cettia cetti Auktor: Temminck, 1820 |
|
 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Cettisångare (Cettia cetti) är en fågel i familjen sångare. Fågeln har fått sitt namn efter den italienske zoologen Francesco Cetti.
Innehåll |
Utseende och läte
Cettisångaren är en medelstor sångare, 13-14 centimeter lång. Han väger 12-18 gram[1]. Den vuxna fågeln har brun rygg, vitaktigt grå undersida, bred stjärt och korta vingar. Könen är lika, som hos de flesta sångare. Liksom de flesta sångare är den insektsätare.
Hanarna upptäcks oftast endast genom den högljudda sången. Honan är mycket svår att hitta, eftersom hon inte sjunger. Sången utgörs av ett metaliskt rytmiskt läte plitt, plitt-plytt!... titjutt-titjutt-titjutt tjytt, tjutt! som brukar beskrivas som: Hör hit!... vad heter jag?... Cetti-Cetti-Cetti, just det![2]
Utbredning
Cettisångaren häckar i södra Europa och södra Asien, så långt österut som till Afghanistan. Den häckar också i nordvästra Afrika. Den är en mycket sällsynt gäst i Sverige.[1]
Den är oftast stannfågel i Europa, men östliga populationer flyttar korta sträckor.
Häckning
Den trivs bäst i tät växtlighet, oftast nära vatten. Cettisångaren är tillbakadragen och svår att få syn på. Den har en tendens att krypa genom låg växtlighet och kan därigenom ge intryck av att förflytta sig från en buske till en annan utan att korsa utrymmet däremellan.
Boet byggs i en buske nära vatten och 3-6 ägg läggs. Äggen är 18 millimeter stora och tegelröda. De ruvas i cirka 16 dagar av honan. Cettisångaren blir könsmogen efter ett år och lever i ungefär fem år.[1]
Referenser
Noter
- ↑ 1,0 1,1 1,2 Christopher Perrins: Fågelliv i Europa, översättning och bearbetning Juhani Vuorinen. Stockholm 1987. ISBN 91-34-50909-7 sidan 166
- ↑ Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D.: Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält., Albert Bonniers förlag, Stockholm 1999, första upplagan, sid. 294-295.
Källor
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
