Vinterfiske
Från Rilpedia
Texten från svenska Wikipedia
Vinterfiske avser oftast den typ av fiske som bedrivs när isen ligger så att man kan vandra på den.
Eftersom detta endast förekommer vid minusgrader så innebär det att ytvattnet är kallare än botten, som aldrig sjunker under fyra grader, eftersom densiteten är högst där.
Om man ska fiska så måste man ha tillstånd och veta vilka metoder man får använda.
Isfiske kan till exempel bedrivas med klubba, sax, fisknät, långrev, angeldon, pimpelspö, och pilk.
- Klubbning är en metod som knappast används längre, den bestod i att under lämpliga förutsättningar vid glansis när man tydligt ser fisken under isen, med en klubbslag mot isen bedöva fisken, varvid den flyter till ytan, och kan bärgas. Detta användes framförallt under medeltiden vid isfiske på Lake.
- Sax är en effektiv men troligen mycket plågsam variant av fiske vilken dock fortfarande används vid fiske på gädda, med s.k. gäddsaxar. I allmänhet är någon visuell eller ljudmarkering fastsatt på saxen, så att man snabbt ser om en gädda fastnat, men fiskens lidande kan ändå dra ut ibland i dagar om fiskaren inte dagligen inspekterar saxen.
- Nät används som under isfri årstid, och skjuts från ett hål i isen, medelst en eller flera vid nätet fästade plankor eller brädor, till nästa borrade eller uppsågade hål. Det är inte nödvändigt att såga upp området mellan hålen, men kan förstås göras. I allmänhet består fångsten mest av vitfisk.
- Långrev används som vid nätlaäggning under isen.
Angling Notera det flaggande angeldonet längst bort i bild som indikerar att en fisk har nappat
- Pimpel är en vid fiskereven fästad bete, vilken gör att man genom ett i isen borrat hål, rytmiskt kan dra upp reven mot ytan, och låta den sjunka igen, varvid förbisimmande fiskar fastnar vid krokar på reven eller pimpeln. Den idag kanske mest omtyckta fiskemetoden för hobbyfiskare, som kräver minst arbete, och väl ägnar sig för en solig helgdag. När man pimplar används ofta inget agn utan istället har man en pirk för att locka fiskarna och som tyngd samt en liten tre-krok. Se pimpling.
- Vid angelfiske görs först ett hål i isen, sedan fästes angeldonet ofta i ishögen från att hålet gjorts. Man släpper sedan ner en större krok med ett bete på ofta en mindre död fisk(det är olagligt att ha en levande fisk). Man gör en ögla på linan och fäster den på en vippa. På så sätt ser man om man får napp från lång håll, knallpuffar som gör så att man hör när det nappar är också vanligt.
