Från Rilpedia

Per Jonas Fredrik Vilhelm Svedbom, född 8 mars 1843 i Stockholm, död 25 december 1904 i Stockholm, var en svensk kompositör. Vilhelm Svedbom var son till Per Erik Svedbom.

Svedbom blev student i Uppsala 1861, filosofie doktor 1872 och docent i litteraturhistoria vid Uppsala universitet samma år. Han blev sekreterare vid Musikaliska akademien 1876 och lärare vid konservatoriet i musikhistoria och estetik 1877. Efter Albert Rubensons död 1901 blev Svedbom konservatoriets direktör och innehade denna befattning till sin död 1904.

Svedbom företog flera resor i utlandet för att taga kännedom om dess musikaliska förhållanden. Som delegerad för Sverige deltog han i Wienkonferensen 1885 för bestämmande av normaltonhöjd. Från 1878 var han sekreterare i Musikaliska konstföreningen och från 1881 ordförande i den av honom och Ludvig Norman stiftade »Musikföreningen». Han var även medlem av operastyrelsen.

Redan tidigt gjorde Svedbom sig bemärkt i Uppsala som god pianist och kompositör av trevliga vismelodier. Han studerade sedermera komposition för den berömde Fr. Kiel i Berlin. I besittning av god melodisk begåvning, komponerade Svedbom bland annat I rosengården för solo, kör och orkester samt Fyris till Orphei Drängar:s 25-års-fest 1878. Ur den förra kommer Svennens sång, som blev mycket populär. Andra mera sjungna solosånger av Svedbom är Sten Sture, Källan Karneval, En stackars tjänsteflicka, med flera. Av hans körsånger är mest bekanta arrangemangen av Grönbergens visa och Hej dunkom.

Gift 1884 med Hilma Lindberg, känd som talangfull pianist.

Källa

Delar av denna artikel är baserade på artikeln Svedbom, Per Jonas Fredrik Vilhelm  ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.