Från Rilpedia

Uppspår och nedspår betecknar körriktning för ett järnvägsspår.

Eftersom tåg ej kan mötas på ett spår så måste för varje ögonblick tillåten körriktning vara antingen åt det ena eller det andra hållet. Banverket fastställer vilken riktning som är uppspår respektive nedspår. Huvudprincipen är att spår för norrgående riktning är uppspår. Vid dubbelspår använder Sverige vänstertrafik på järnväg, så för en nord-sydlig järnväg brukar det västra spåret vara uppspår. Vid 4-spår finns normalt 2 uppspår och två nedspår. Den långsamma trafiken går då vanligen i de två mittspåren.

Varje körriktning har sin egen uppsättning optiska signaler. Dessa har normalt bokstaven U eller N framför sina nummerbeteckningar. Uppspår ges jämna nummer och nedspår udda.

Vid ATC användes baliser i spåret för att meddela föraren och tågdatorn de hastigheter och signaler som gäller framöver. Efter som olika meddelanden gäller för de två riktningarna så finns det alltid minst två baliser som med sin inbördes ordning gör att tågdatorn kan välja rätt meddelande (uppspår eller nedspår).

Säkerhetssystemet garanterar att körriktningen för ett spår inte kan växlas förrän spåret är hinderfritt och infart är spärrad.

Vid tidtabellsläggningen ges varje tåg ett tågnummer. Tågnummer för uppspår ges jämna tågnummer och tågnummer för nedspår udda.