Från Rilpedia

Sturepartiet, sentida anakronistisk beteckning för anhängare till Sten Sture den äldre och de av hans efterträdare som motsatte sig unionsmonarkin. Från 1470 till 1520 hade Sverige, frånsett ett kortare avbrott, styrts av de tre sturarna Sten Gustavsson, Svante Nilsson och Sten Svantesson. Stureregimerna fann sitt huvudsakliga politiska stöd bland allmogen och städernas borgarskap i kampen mot den unionsvänliga kyrkan och rådsaristokratin.

Under de första åren efter Gustav Vasas maktövertagande drabbades de kvarvarande sturemännen – som kanslern Peder Jakobsson (Sunnanväder) – av utrensningar och dödsstraff.

Sturepartiets definitiva undergång kan förknippas med den så kallade Daljunkerns uppror i Dalarna 1527-28.