Smalspårsjärnvägen Hultsfred-Västervik
Från Rilpedia
Smalspårsjärnvägen Hultsfred-Västervik är Sveriges första byggnadsminnesförklarade järnväg och ett av landets tolv främsta industriminnen. Järnvägen ägs av Förvaltningsaktiebolaget Smålandsbanan (FAS) och trafikeras av Tjustbygdens Järnvägsförening på den 70 kilometer långa natursköna smalspårsjärnvägen med spårvidden 891 mm vilket motsvarar tre svenska fot.
Banan Hultsfred-Västervik invigdes 1879 som enskild järnväg av bolaget Hultsfred-Västerviks Järnväg (HWJ). 1914 köptes banan av det angränsande järnvägsbolaget Västervik-Åtvidaberg-Bersbo Järnväg (VÅBJ), och slogs 1924 ihop med Norsholm-Bersbo Järnväg (NBJ) för att bilda Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnväg (NVHJ).
NVHJ förstatligades 1949. Delen norr om Västervik, numera kallad Tjustbanan, breddades till normalspår 1964, och därmed fick den gemensamma bandelen Jenny-Västervik treskensspår.
Under SJ-tiden trafikerades sträckan Hultsfred-Västervik tillsammans med den 1941 förstatligade järnvägen Växjö-Åseda-Hultsfred. Den 18 mil långa sträckan Växjö-Västervik blev SJ:s sista smalspårsbana med persontrafik. 1984 lades persontrafiken ner, trots protester från allmänheten.
Det fanns bland många en stark vilja att rädda banan trots nedläggningen, och 1986 kunde ett nybildat aktiebolag, Växjö-Hultsfred-Västerviks Järnvägs AB (VHVJ) köpa hela banan för 7 miljoner kronor. Bolaget bedrev turisttrafik under sommaren och under en period kördes även skoltåg för Växjö kommun. VHVJ AB fick efter ett par år svårt att betala sina lån, och oenighet mellan parterna ledde till en splittring av konkursboet på flera nya bolag som tog över skilda delar av banan.
