Slaget vid Cannae

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Slaget vid Cannae
Del av Andra puniska kriget 218 f.Kr.-202 f.Kr.
Battle cannae destruction.gif

Romarna (rött) stängs in av karthagerna (blått) och förintas.
Datum 2 augusti 216 f.Kr.
Plats Cannae, i sydöstra Italien
Utfall Förkrossande karthagisk seger
Stridande
Karthago Romerska riket
Befälhavare
Hannibal Barkas Lucius Paulus†
Gajus Varro
Styrka
40 000 infanteri
6 000 lätt infanteri
8 000 kavalleri		 86 400 - 87 000
Förluster
6 000 döda, 10 00 sårade 50-70 000 döda (däribland Lucius Paulus),

11 000 tillfångatagna

Slaget vid Cannae år 216 f.Kr. är ett av historiens största förintelseslag. Slaget är ett typiskt exempel på dubbel omfattning inom krigskonsten.

Innehåll

Bakgrund

Sedan Hannibal Barkas besegrat romarna vid Ticinus och Trebia 218 f.Kr. och vid Trasimenussjön 217 f.Kr. valde senaten Quintus Fabius Maximus till diktator på sex månader. Men Fabius Maximus' försiktighet blev illa omtyckt hos folket och han ersattes av paret Paulus/Varro, som lät utrusta en ny armé - den största armé Rom någonsin sett. Hannibal hade samtidigt avbrutit ett anfallsförsök på Rom och ledde istället ner sin armé till södra Italien där han den 1 augusti 216 plundrade romarnas matförråd. Dagen därpå anlände den romerska armén, under ledning av Paulus och Varro, till floden Aufidus (Ofanto).

Slaget

Den välorganiserade romerska armén anföll och pressade karthagernas centerparti bakåt, bestående mestadels av galliska legosoldater. De skickliga libyska krigarna ställde upp sig vid de romerska flyglarna, och det numidiska kavalleriet anföll det romerska vid flankerna och krossade det tack vare erfarenhet och en aning numerär överlägsenhet vid romarnas högra sida. Man red upp bakom, och jagade iväg de romerska ryttarna även på vänsterflanken. Samtidigt hade Hannibals soldater ställt sig i en tunn båge framför romarna, och då kavalleriet anföll bakifrån blev romarna inneslutna och slaktade.

Den romerska armén bestod av medborgarsoldater som betalade för sin egen utrustning.

Den romerska armén i Cannae var dubbelt så stor som en vanlig romersk armé, detta resulterade i att den tredubbla slaglinjen som var formerad som ett schackmönster med spjutkastare längst fram i en linje.

Nu började schackmönstret med 18-20 år gamla hastati som hade uppgiften att trötta ut fienden innan de äldre bättre utrustade soldaterna började striden och hastati drog sig samtidigt tillbaka för att vila. När sedan princeps började tröttna så drog de sig tillbaka och det var nu de bäst utrustade och erfarna soldaterna Tiarri började striden. Vid det här laget var motståndararmén redan slagen eller totalt utmattad vilket garanterade seger för romarna.

Om man förlorade så agerade Tiarri som eftertrupp och man minskade därmed förlusterna avsevärt eftersom man drog sig organiserat tillbaka.

Infanteriet var alltså det avgörande vapnet liksom de grekiska hopliterna i antikens Grekland och resultatet blev att kavalleriet blev lika uselt som infanteriet blev utmärkt. Kavalleriets enda uppgift var att förfölja motståndare.

Denna formation övergavs av romarna i Cannae för att likt den thebanska falangen i Leuctra (där den spartanska traditionen av seger försvann för alltid) skapa ett sådant djup att rörelseenergin snabbt krossade motståndarens formation i centern.

Hannibals armé bestod av veteraner från fälttågen i Spanien och nyligen värvade galliska stamkrigare samt legosoldater.

Hannibal visste att det romerska infanteriet var bättre än hans men att det var på bekostnad av de andra vapenslagen. Hannibals idol var Alexander och hans armé var baserad på makedonisk krigsföring att kavalleriet avgör slaget medan infanteriet håller fast moståndaren.

Han visste att den romerska infanteriformationen bara kunde gå framåt och inte bakåt så han bestämde sig snabbt att utnyttja romarnas rörelsenergi till sin egen fördel genom att skapa en omvänd U-formation genom att anfalla i centern och gradvis ge upp mark och lockade in romarna i centern när Hannibal gav signalen vände de lybiska krigarna sin formation och vände sig mot centrum så att de i en falang pressade in romarna till en oorganiserad stor klump av soldater som inte kunde slåss effektivt.

Resultatet blev att antalet stridande som kunde slåss samtidigt gick till Hannibals fördel som med sin inspirerande karisma och mod motiverade gallerna och spanjorerna som anfölls hårdast att stanna kvar i striden.

Hannibals rytteri anföll tidigt romarnas kavalleri som snabbt krossades av de välutrustade och erfarna ryttarna som leddes av Hannibals bröder.

Istället för att förfölja det flyende rytteriet eller plundra romarnas läger vände ryttarna sig om och anföll romarna bakifrån i en chockvåg som drog sig tillbaka och anföll igen osv.

Romarna kunde inte fly men det betydde att de måste dödas för hand till sista man och efter slaget kollapsade många karthaginiska soldater av trötthet.

Resultat

Den direkta följden av slaget blev att romarnas dröm om att besegra Hannibal ute i fält slogs i spillror - något som ändå skulle förverkligas fjorton år senare (Slaget vid Zama).

Över 80 000 man stupade vid Cannae, vilket är extremt höga siffror för ett slag som utkämpades för över 2200 år sedan. Över 80 procent av de döda var romare. Av de romerska trupperna stupade 5 000 ryttare, 3 000 undkom och alla 80 000 infanterister stängdes in. Av dessa slaktades 60-70 000 och 10 000 togs tillfånga. På karthagisk sida dog cirka 16 700 infanterister, nästan bara galler, och ett fåtal ryttare.

Efter Cannae förväntade sig romarna att Rom skulle falla och alla gav upp hoppet men det fanns en man som inspirerade soldaterna och som ingöt kampvilja i romarna.

Om vi ska dö låt oss dö med ära, sade mannen som senare blev känd som Scipio Afrikanus.

Hannibal vände sig mot Rom, men till hans häpnad gav de inte upp.

Hannibal ville inte börja en belägring eftersom han hade för få soldater och han hade förmodligen inte så stor erfarenhet av belägringskrig.

Romarna hade också bättre infanteri än Hannibal, eftersom det var Kavalleriet i Hannibals armé som fällde avgörandet inte infanteriet. Hannibals arme var en fältarme inte en belägringsarmé som romarna hade.

Därför avbröt han belägringen och plundrade Italien, kanske i hopp om att han skulle få bundsförvalter. Han hade fått Makedonien som allierad efter Cannae och han ville säkra en hamn så att de skulle kunna förstärka hans armé, men ingen romersk stad allierade sig med Hannibal.

Romarna bytte strategi man skulle hindra Hannibal att få förstärkningar samtidigt skulle man angripa Spanien för att få stridserfarenhet och resurser.

Makedonien kom aldrig till Hannibals hjälp när de fick veta att romarna hade en ny offensiv strategi och Makedonien förberedde för försvar.

Hannibal sökte hjälp från Karthago men Karthago vägrade stödja Hannibal eftersom de var rädda för att Karthago skulle falla till romarna om man skickade förstärkningar.

Hannibal försökte efter han hört Karthagos svar locka tillbaka romarna till Italien men till sist gav han upp och reste till Karthago för att försvara staden.

När romarna fick nyheten att Hannibal gav sig av såg romarna att envishet lönar sig och från det ögonblick glömde de aldrig en motståndare som informellt gett sitt stöd till Roms fiender.

Se även

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Slaget_vid_Cannae"
Personliga verktyg