Från Rilpedia

En själastuga var en enkel byggnad avsedd för resandes övernattningar i glest befolkade delar av Norden.

I gränsskogar och andra obygder höll resenärer ihop i större sällskap för att skydda sig mot rövare. I själastugorna kunde resenärerna övernatta gratis mot att de högg ny ved innan de fortsatte vidare. Troligen fanns enkla övernattningsstugor redan under förkristen tid, men det var först med de omfattande pilgrimsvandringarna till och från Olof den heliges grav i Nidaros som stugorna fick större betydelse. I anslutning till själastugorna fanns i flera fall också ett kapell. Många av kapellen tillkom troligen under 1200-talet, då vallfärdandet tog fart på allvar.

I Norrland lever minnet av inrättningarna kvar i ortnamnen Stugun och Själstuga. Den förstnämnda stugan låg i gränsskogen mellan Medelpad och Jämtland, medan Själstuga låg i skogen Ödmården på gränsen mellan Gästrikland och Hälsingland.