Från Rilpedia

För stjärnbilden, se plejaderna.

Plejaden (franska: La Pléiade) var en grupp diktare i Frankrike under renässansen, som hade ett ambitiöst projekt med att reformera den franska litteraturen. Namnet användes under 1300-talet också om en annan fransk (ockitansk) grupp poeter, Consistori del Gay Saber.

Gruppens främsta medlemmar och grundare var Pierre de Ronsard, Joachim du Bellay och Jean-Antoine de Baïf. Under Jean Dorat samlades dessa män, och kallades då brigaden, tills Bellay formulerade Plejadens manifest, La Défense et illustration de la langue française, 1549. Namnbytet, till Plejaderna, utannonserades av Ronsard 1556 i en dikt. Målsättningen var att revolutionera det franska språket genom att imitera antikens vokabular och estetik. Plejaden var den franska motsvarigheten till språkreformationen som företogs av Dante och umbriska diktare.

Gruppen var dels involverade i att skapa neologismer för begrepp som franskan saknade, dels att skapa en franskspråkig litteratur. De skrev bland annat herdedikter, pindariska oden, epos, och sonetter. Motiven hämtade de ofta från antiken, såsom den grekiska mytologin; därifrån kom även carpe diem-temat. Det hedniska sambandet i poetiskt hänseende till trots, var Ronsard politiskt anhängare till den våldsamt katolska Henrik II av Frankrike. För andra medlemmar, som Pontus de Tyard, var Plejadenas ínneboende mening den gudomligt insprirerade poesin, i form av musor, dionysiska dilerium och romantisk passion.