Från Rilpedia

Peter Frederik Suhm, född 18 oktober 1728 i Köpenhamn, död där 7 september 1798, dansk historiker.

Suhm fick genom läsning av Ludvig Holbergs skrifter lust att själv skriva. År 1746 blev han student, kort därpå hovjunkare (han var av gammal adel), 1748 assessor i hovrätten och 1751 etatsråd. Men varken hovlivet eller ämbetet tillfredsställde honom, och han började sin litterära verksamhet med att översatta klassiska verk och franska skådespel. År 1751 reste Suhm till Trondheim och gifte sig 1752 med en rik köpmansdotter, Karen Angell (1732-88), samt kom därigenom i tillfälle att uteslutande sysselsätta sig med vetenskapliga och bokliga göromål. Han fördjupade sig i omfattande studier av Danmarks historia och utgav senare tillsammans med Schöning Forbedringer til den gamle danske og norske historie (1757), där Suhm skrev bl.a. skildringar av Knut den stores, Erik Ejegods och Erik Emunes levnad.

Åren 1761-65 utgav han Trondhjemske samlinger (fem band). År 1765 återvände han till Köpenhamn, där han trädde i förbindelse med flera ledande män (Guldberg m.fl.) och 1771 i en Udsigt over videnskabernes og de skjønne kunsters tilstand i Danmark og Norge gav uttryck åt sitt missnöje med ynnestbevisen mot de många utlänningarna. Ävenledes tillkännagav han i januari 1772 i ett brev Til kongen öppet sitt gillande av Struensees fall; men han blev bedragen i sina förväntningar om en fri författning, vartill han utarbetat ett förslag. Också måste Suhm flera gånger av hänsyn till det rådande systemet tiga med sina politiska meningar och t.o.m. tåla Guldbergs censur i det av honom författade Udtog af Danmarks, Norges og Holsteins historie (1776), som skulle vara skolbok (denna utgavs ännu 1832).

Förutom att Suhm var en ivrig frihetsman, var han även förespråkare för de nordiska folkens enhet. 1769-87 utgav han en serie förberedande skrifter om Nordens forntid (de nordiska folkens ursprung, Oden och den hedniska gudaläran, de från Norden utvandrade folken m.m.), tillsammans nio band, och 1782-93 de första sju banden av Historie af Danmark (fortsatt efter Suhms handskrift av Abr. Kall och Rasmus Nyerup, med sju andra band, 1806-28). Detta arbete, som behandlar Danmarks historia från äldsta tid till 1430, utmärks just icke genom historisk framställningskonst eller sträng kritik, men vittnar om utomordentlig flit och lärdom samt är en ovärderlig källskrift.

Åren 1772-77 författade han en serie Nordiske fortællinger, den första poetiska bearbetningen av forntidens sägner och Saxos berättelser samt många smärre avhandlingar av historiskt eller populär-filosofiskt innehåll (utgiven i Samlede skrifter, 16 band, 1788-99). Vidare fortsatte Suhm utgivningen av Scriptores rerum danicarum efter Langebeks död (band 4-7, 1776-92) och bekostade själv utgivningen av flera isländska sagor och vetenskapliga verk (bl.a. Abu-l-fedas "Annales" av Adler) samt av Samlinger til den danske historie (två band, 1779-84) och "Nye samlinger" (fyra band, 1792-95).

Sin stora och dyrbara boksamling, som till sist omfattade omkring 100 000 band, öppnade han 1775 för allmänheten och skänkte den 1796 till kungliga biblioteket, som därefter också blev offentligt. Suhm utnämndes 1774 till kammarherre och 1787 till kunglig historiograf. Han blev 1779 ledamot av svenska Vetenskapsakademien.

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Suhm, Peter Frederik, 1904–1926 ^(Not).