Från Rilpedia

Per Claes Sven Edvard Engdahl, född i Jönköping 25 februari 1909, död i Malmö 4 maj 1994, är känd som grundare av den Nysvenska rörelsen, vars ledare han förblev till sin död. Engdahl betecknade sig själv som korporativist och nationalist.

Per Engdahl, som tidigt var nationalistisk och anti-demokratisk, var en av Sveriges fascistiska pionjärer; redan efter studentexamen i slutet av 1920-talet gick han med i Sveriges Fascistiska Kamporganisation. Efter politiska meningsskiljakigheter i organisationen formerade han 1930 en egen rörelse, Riksförbundet Det nya Sverige, som han ledde fram till dess att detta år 1937 slogs samman med Sveriges Nationella Förbund. Samma år blev han medlem i Riksförbundet Sverige-Tyskland. 1941 bröt han med SNF och startade Svensk Opposition, senare kallad Nysvenska Rörelsen.

Engdahl hyllade före och under andra världskriget Adolf Hitler och prisade Nazityskland som ett föredöme, även om Mussolinis Italien var det land som inspirerade mest. Han förnekade bestämt att han skulle ha varit nazist, eller att hans ideologi var liknande, trots uttalanden som "Vi kunna idag [23 april 1944] endast hylla Adolf Hitler som den av Gud sände till Europas räddning." (fler citat nedan "Wikiquote"). Engdahl medverkade som författare till avsnittet Den tyska folkordningen (s. 47-78) i den 1941 utgivna boken Det kämpande Tyskland, i vilken Sven Hedin skrev förordet. Den egna beteckningen för hans ideologi var nysvenskhet. Engdahl förespråkade korporativism och har bland annat skrivit boken Fribytare i folkhemmet.

Efter andra världskriget ändrade Per Engdahl sina åsikter om Nazityskland och Hitler och han övergav även antisemitismen men fortsatte att verka för fascismen genom att organisera den paneuroperiska Malmörörelsen (Europäische Soziale Bewegung, ESB) på 1950-talet. Engdahl hjälpte även flyende nazister att komma till Västtyskland, Spanien eller Latinamerika under perioden direkt efter kriget.

Externa länkar