Från Rilpedia

Berndt Oscar Stackelberg, född 12 december 1824 i Helsingborg, död 4 september 1888 i närheten av Södertälje, var en svensk friherre, sjöofficer, riksdagsman och författare. Han var Karl Adam Stackelbergs sonsons sonson.

Efter att ha genomgått krigsskolan utnämndes Stackelberg 1845 till sekundlöjtnant i flottan och blev 1853 premierlöjtnant, efter att han förut under ett par år haft anställning på handelsfartyg. 1858 blev han kaptenlöjtnant. 1854-56 tjänstgjorde han som adjutant i sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition. 1866 utnämndes han till överstelöjtnant vid skärgårdsartilleriet, 1869 till chef för nämnda kommandoexpedition, en befattning han lämnade 1874, för att i stället 1875 inträda som militärledamot i förvaltningen av sjöärendena. 1877 blev han kommendörkapten och 1878 kommendör. 1882 tillträdde han positionen som chef för marinförvaltningens militära avdelning och belv även ledamot av krigshovrätten. 1883 blev han chef för marinförvaltningen och 1886 konteramiral. 1887 tog han till slut avsked från sin militära befattning.

Stackelberg kallades till ledamot i åtskilliga av regeringen tillsatta kommittéer: 1867 i krigsundervisningskommissionen, 1871 i kommittén för organisering av sjöförsvarets militärpersonal, 1873 (som ordförande) i kommittéerna för uppgörande av förslag till sjötjänstgöringsreglemente och för granskning av nytt härordningsförslag, 1874 i kommittén för ordnande av sjöförsvaret på grundvalen av utsträckt allmän värnplikt, samma år i kommittén för granskning av förslag till ny värnpliktslag, 1879 i kommittén för uppgörande av förslag till fartygstyper och 1880 (som ordförande) i kommittén för sjöförsvarets ordnande.

Hans ovanliga duglighet och hans älskan för allmänna angelägenheter förskaffade honom 1878 inträde i riksdagens Andra kammare, där han var en av huvudstadens representanter till 1887, då såväl hans som de övriga Stockholmsrepresentanternas inval på grund av ett formfel förklarades ogiltigt.

Inom riksdagen gjorde sig Stackelberg mycket bemärkt genom sitt intresse för humanitetsfrågor, särskilt frågan om förbättring av kvinnans rättsliga ställning. För kvinnans rättigheter arbetade han för övrigt även som ledamot (och från 1886 som ordförande) i styrelsen för »Föreningen för gift qvinnas eganderätt».

Stackelberg dog efter en långvarig sjukdom den 4 september 1888 i närheten av Södertälje, och med honom utgick den friherrliga ätten Stackelberg på svärdssidan.