Monier Monier-Williams
Från Rilpedia
sir Monier Monier-Williams, engelsk indolog och universitetslärare, född 1819 i Bombay, död 1899 i Cannes, son till en engelsk militär i Bombay, studerade i London, Oxford och Haileybury, där han 1844-1858 var professor i orientalisk filologi.
1860 blev Monier-Williams föredragen framför Max Müller som innehavare av den ordinarie lärostolen i sanskrit i Oxford (efter Wilson). Monier-Williams företog flera resor i Indien och grundlade i Oxford det s.k. Indian institute som en centralpunkt för de studier, som de måste genomgå, vilka skulle tjänstgöra i Indien. 1886 blev han "knight".
Utan att vara en vetenskaplig förmåga av första rang, utövade Monier-Williams dock rätt stort inflytande i England på utvecklingen av de indologiska studierna. Framför allt idkade han ett omfattande författarskap i praktiskt eller populärt intresse. Här må nämnas
- A practical grammar of the sanscrit language (1846)
- English and sanscrit dictionary (1851) och
- Sanscrit and english dictionary (1872),
- Shakuntala, a sanscrit drama, the devanagari recension (1853; översättning: "Sacoontala, or the lost ring", 1856)
- Nalopakhyanam, story of Nala (1863),
- Indian epic poetry (1863)
- Indian wisdom or examples of the religions, philos. a. ethic. doctrines of the hindus (1875)
- Hinduism (1878)
- Brahmanism and hinduism, or religious thought of the hindus (4:e uppl. 1891)
- Modern India and the indians (1878)
- Religious thought and life in India (1883)
- Buddhism in its connexion with brahmanism and hinduism (1889)
På det nyindiska området utgav Monier-Williams läroböcker i urdu: An easy introduction to the study of hindustanii (1859), Hindustani primer (1859), A practical hindustani grammar (2:a uppl. 1865) och Rudiments of the hindustani (1858).
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).