MRSA
Från Rilpedia
| ?Meticillinresistent Staphylococcus aureus | |
|---|---|
 Meticillinresistenta stafylokocker
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Bakterier |
| Stam: | Firmicutes |
| Klass: | Bacilli |
| Ordning: | Bacillales |
| Familj: | Staphylococcaceae |
| Släkte: | Staphylococcus |
| Art: | 'S. aureus' |
|
|
|
| §Staphylococcus aureus Auktor: Rosenbach 1884 |
|
MRSA (Meticillinresistent Staphylococcus aureus), meticillinresistenta stafylokocker är en variant av bakterien Staphylococcus aureus som utvecklat resistens mot meticillin, vilket är typrepresentant för en grupp antibiotika (isoxapenicilliner) som är förstahandsval vid antibiotikabehandling av stafylokockinfektioner. Vid infektioner orsakade av MRSA är det nödvändigt att använda andra typer av antibiotika, som ofta har fler biverkningar och är betydligt dyrare.
MRSA förknippas med så kallade vårdrelaterade infektioner (nosokomiala infektioner eller populärt sjukhussjukan).
MRSA sprids framförallt inom vården och är idag det största hygieniska problemet man har på sjukhus världen över, detta då det är väldigt svårt att få bort när det väl kommit till ett sjukhus. Patienter och personal på sjukhusen kan få MRSA i näsan eller på huden utan att få några som helst symptom och kan gå runt med detta i månader. I Sverige ska därför alla misstänkta MRSA-bärare isoleras för att man ska kunna kontrollodla och om det visar sig att de bär på MRSA så vårdas de isolerat för att undvika spridning.
Nyare forskning visar att ju fler antibiotikabehandlingar man genomgått, desto större är risken att smittas och bli bärare av meticillinresistenta stafylokocker.[1]
Innehåll |
Resistens
Meticillinresistensen hos S. aureus beror oftast inte på betalaktamaser. I bakteriers cellvägg finns strukturer som kallas PBP (penicillinbindande protein). Det är vid dessa betalaktamantibiotikan fäster när det ska angripa bakterien genom att förstöra bakteriens cellvägg. S. aureus har fyra stycken PBP (PBP 1-4). Det viktigaste av dessa kallas för PBP2 och S. aureus har detta i dubbel upplaga, ena har väldigt låg ”vilja” att fästa till betalaktamantibiotika och det skapas därför resistens.
När man ska undersöka om ett bakterieprov innehåller MRSA letar man efter två gener. De är mec A, som ger MRSA dess meticillinresistens, och nuc vilket är en unik gen just hos S. aureus. Detta är möjligt tack vare den nobelprisbelönta tekniken PCR.
Motmedel
Enligt forskare vid Saint Andrews universitet i Skottland finns det stora förhoppningar på att ett protein (ranalexin) funnet hos en art av grodor vid namn American Bullfrog tillsammans med enzymet lysostaphin ska ha en stor hämmande effekt på de så kallade mördarbakterierna.[2][3]
Även verksamma ämnen i cannabis har visats sig kunna hjälpa emot bakterierna [4]
Referenser
Noter
- ↑ Anna Larsson, Lättare bli smittad av MRSA om man fått antibiotika tidigare, artikel 〈http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=1582151 〉 på Sveriges Radios webbplats (7 september 2007)
- ↑ Artikel i tidningen Ny Teknik 〈http://www.nyteknik.se/art/51607 〉
- ↑ National Center for Biotechnology Information - Potent, synergistic inhibition of Staphylococcus aureus upon exposure to a combination of the endopeptidase lysostaphin and the cationic peptide ranalexin.
- ↑ [1]
