Lantras
Från Rilpedia
Lantras är en husdjursras som ursprungligen kommer från ett begränsat område och som där funnits så pass länge att den till stora delar anpassat sig genetiskt till den lokala miljön.
Utmärkande för en lantras är förmågan att att överleva och producera i den lokala miljön, som kunde bestå till exempel av lite och varierande foder, långa vintrar eller svår terräng.
Några av de så bildade lantraserna har blivit föremål för människans särskilda intresse genom att utvecklingen av deras nyttiga egenskaper underlättats genom urval av avelsdjur samt ändamålsenlig uppfödning och användning. På så sätt har det tillkommit förädlade lantraser. Förädlingen har också försiggått genom tillförsel av främmande blod, men detta har skett så sparsamt, att lantrasens karaktär ej helt förlorats.
Den definition av begreppet lantras som är den accepterade tolkningen inom lantraskretsar skrevs av Håkan Hallander och lyder som följer:
En lantras kan definieras som en population som levt tillräckligt länge i ett område för att ha hunnit anpassa sig till områdets olika förhållanden. Detta beroende av och anpassning till hemområdet, ’torvan’, är lantrasens främsta egenskap.” Hallander 1998.[1]
Innehåll |
Lantraser i Sverige
Varje land har enligt Riokonventionen ett ansvar för att bevara landets ursprungliga husdjursraser. I Sverige är Jordbruksverket ansvarsmyndighet för bevarandet och de raser som uppfyller kriterierna för att anses som bevaradevärda kallas svenska lantraser.[2].
Häst
Ett exempel på en lantras är den forna svenska lanthästen som genom införande av utländskt blod på 1800-talet förädlats och utvecklats till den nuvarande nordsvenska brukshästen. Den svenska varmblodshästen misstolkas ofta för att vara en av de svenska lantraserna men har utvecklats genom importerade varmblods- och fullblodshästar. De moderna svenska raserna som utvecklats ur lantraserna är Nordsvensk arbetshäst och Gotlandsruss. Några numera utdöda lanthästraser var klipparen, Färsingehästen och den norrländska fjällbygdshästen. Försök har gjorts att återskapa den numera utdöda ölandshästen genom att korsa liknande raser för att få fram en häst som ser ut som den.
Nötkreatur
De svenska lantraserna är rödkulla och fjällko. Det finns också ett antal allmogekor; väne-ko, ringamålako och bohuskulla. Allmogepopulationerna härstammar ofta från endast en eller ett par besättningar som levt isolerade under lång tid och som "återupptäcktes" under slutet av 1900-talet.
Får och getter
Som svenska lantraser ses gotlandsfår, gutefår, ryafår, finullsfår och allmogefår. Till allmogefåren räknas skogsfår, dala pälsfår och roslagsfår. Skogsfåren delas i sin tur in i Åsenfår, Helsingefår, Värmlandsfår, Svärdsjöfår och Gestrikefår.
De svenska getraserna är svensk lantrasget, jämtget, lappget och göingeget. Jämtget, lappget och göingeget kallas tillsammans för allmogegetter.
Svin
Den enda svenska lantrasen är linderödssvin.
Ankor och gäss
Svenska lantraser är skånegås, ölandsgås, blekingeanka, svensk blå anka, svensk gul anka samt svensk myskanka.
Höns
De svenska lanthönsraserna omfattas av Bohusläns-Dals svarthöna, Gotlandshöna, Hedemorahöna, Kindahöna, Orusthöna, Åsbohöna Skånsk blommehöna , Ölandshöna , Gammalsvensk dvärghöna samt Öländsk dvärghöna . [3]
Kaniner
Sverige har två lantraskaniner, gotlandskanin och mellerudskanin..
Litteratur & källor
- "Svenska husdjur : Skrifter om skogs- och lantbrukshistoria" (1991) ISSN 1103-4874
- Jordbruksverket.se
