Juno Beach
Från Rilpedia
| Juno Beach | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Andra världskriget | |||||||
 Kanadensiska soldater på väg mot Juno Beach på D-dagen. |
|||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
| Mall:Landsdata Kanada (1931-1965) Kanada | Mall:Landsdata Tyskland (1935-1945) Nazityskland | ||||||
| Befälhavare | |||||||
| Generalmajor R.F.L. Keller, 3. kanadensiska infanteridivisionen | Generallöjtnant Wilhelm Richter, tyska 716. statiska infanteridivisionen | ||||||
| Styrka | |||||||
| 15 000 | 400 | ||||||
| Förluster | |||||||
| 574 döda 340 skadade |
Okänt | ||||||
Neptune – Britiska luftlandsättningarna – Amerikanska luftlandsättningarna – Sword – Juno – Gold – Omaha – Utah – Pointe du Hoc – Carentan – Villers-Bocage – Cherbourg – Epsom – Goodwood – Cobra – Bluecoat – Totalize – Lüttich – Tractable – Falaise
Juno Beach var kodnamnet för en av de fem landsättningsplatserna vid invasionen av Normandie på D-dagen, 6 juni 1944, under Andra världskriget.
Stranden låg mellan Sword Beach och Gold Beach. Den kallades även för "den kanadensiska stranden" på grund av de kanadensiska 3. infanteridivisionen tillsammans med 2. pansarbrigaden hade som uppgift att inta stranden. Strandremsan som Juno Beach bestod av sträckte sig från Saint-Aubin-sur-Mer i öst till halvvägs mellan de franska samhällena La Rivière-Saint-Sauveur och Courseulles-sur-Mer i väst. Under invasionens första fas inordnades des kanadensiska styrkorna under I brittiska armékåren (I British Corps) och fick inte kanadensiskt befäl förrän i juli 1944 när II kanadensiska armékårens (II Canadian Corps) operationsbas i Normandie inrättades.
Mål
Efter Omaha Beach var Juno den tyngst försvarade av de fem landstigningsplatserna under D-dagen. Den tyska 716. divisionen som försvarade området leddes av general Wilhelm Richter. De hade tillgång till 11 tunga batteri med 155 mm-artilleripjäser, samt nio medeltunga batteri med 75 mm-pjäser. Bunkrar och andra fortifikationer fanns utplacerade längs stranden, mest koncentrerat vid Courseulles-sur-mer-regionen. Vallen mot sjön, som var kraftigt minerat, var dubbelt så hög på Juno som den på Omaha. 716. divisionen bestod i huvudsak av pojkar under 18 år och män över 35, samt försvagade skadade veteraner från den ryska fronten vilket gjorde det något enklare för de invaderande kanadensiska soldaterna.
Luftbombardemang som riktades mot Juno Beach dagarna innan D-dagen orsakade ingen större förluster för de tyska posteringarna på stranden. Bombardemang från flottan, som pågick från kl. 6.00 till 7.30, lyckades endast förstöra 14 % av bunkrarna på stranden. Tyskarna fick även på grund av väderförhållandena en halvtimma att omgruppera mellan bombardemanget av stranden och landsättningen av de kanadensiska trupperna.
Juno Beach var uppdelad i två sektorer; "Mike" åt väst och "Nan" åt öst. 7. brigaden, understödd av kanadensiska 6. pansarregementet (1st Hussars), hade uppgiften att inta sektor "Mike". 8. brigaden, understödd av kanadensiska 10. pansarregementet (The Fort Garry Horse), landsteg i sektor "Nan". 9. brigaden var reserver.
Striden
Under första timman av landsättningen på Juno Beach led de kanadensiska styrkorna ca 50 % förluster. När de hade säkrat stranden fram till sjöväggen (ca en timma efter att de lämnat transportfartygen) började de anvancera i rask takt inåt land, där tyskarnas försvar var lättare än det som amerikanerna vid Omaha Beach mötte. Vid middagstid hade hela 3. divisionen landsatts och de främsta enheterna hade avancerat flera kilometer inåt land för att inta broarna över floden Seulles. Kl. 18.00 hade de intagit staden Saint-Aubin-sur-Mer. En tropp ur 6. pansarregementet nådde tillsammans med de så kallade "Queen's Own Rifles" sitt mål innan skymning. De hade då rört sig 15 km inåt land och korsat Caen-Bayeux-vägen. De fick dock dra sig tillbaka då de hade passerat infanteriet som skulle understödja dem. Vid D-dagens slut hade 3. divisionen penetrerat längre in i Frankrike än någon annan allierad styrka. Däremot stannades styrkan upp i flera veckor då enheter från två tyska pansardivisioner gjorde motattacker.
Ingen av D-dagens invasionsstyrkor, inklusive kanadensiska 3. divisionen, lyckades säkra sina mål inåt landet, men de kanadensiska kom närmast av alla allierade formeringar. När dagen efter D-dagen var slut kunde de kanadensiska styrkorna sluta upp med de brittiska vid Sword Beach.
Juno Beach-centret (The Juno Beach Centre) vid Courseulles-Sur-Mer är ett minnesmärke till de kanadensiska befrielsestyrkornas insatser under landsättningen.
|
Landstigningsplatser i Operation Overlord |
| Utah Beach | Omaha Beach | Gold Beach | Juno Beach | Sword Beach |
