Julklapp
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (maj 2009) |
En julklapp är en gåva som utdelas vid julen. I de nordiska länderna och Tyskland utdelas klapparna på julafton, medan de i många andra länder utdelas på juldagen. I Sverige läggs julklapparna ofta under julgranen innan de delas ut på julaftonens kväll.
På vissa ställen kommer jultomten för att uttdela gåvorna, samtidigt som någon annan mansperson i hushållet (ofta pappan) "gått för att köpa tidningen"; på andra ställen utses en familjemedlem till gåvoutdelare. I många länder sägs tomten klättra ned i skorstenen på natten mot juldagen och lämna paketen i en strumpa i barnens rum, eller i öppna spisen.
Julen är en kristen högtid, men sedan att utdela julklappar har på många platser kommit att sekulariseras och omfatta även personer utan anknytning till den kristna tron. Det finns dock även många personer som tillhör andra religioner än kristendomen och som av religiösa skäl avstår från att delta i julklappstraditionen.
Svensk historik
Vad gäller julklappar iakttogs förr en högre grad av hemlighetsfullhet. På julaftonsmorgonen (numera utdelas "julklapparna" i regel efter Kalle Anka) hörde man en knackning ("klapp") på sin dörr eller på sitt fönster, och omedelbart därefter inkastades ett väl inlindat paket.
Seden att ge bort julklappar kommer från en lantlig tradition som innebar att byns ungdomar smög omkring på julaftonen och knackade på i stugorna. När någon öppnade kastade man in en skämtgåva, som kunde bestå av ett vedträ eller en halmfigur. På gåvan hade man ofta fäst en lapp med en vers som förklarade varför mottagaren förärats den fina presenten. Dessa verser är föregångare till våra dagars julklappsrim. Det var viktigt att inte bli tagen på bar gärning under julklappsutdelandet, eftersom verserna kunde vara ganska så elaka och grovkorniga. På en del platser delades julklapparna ut av en julbock, men han och hans uppgifter har sedan slutet av 1800-talet övertagits av Jultomten.
Att givmildheten alltid varit som störst i juletid har sin naturliga förklaring. Under en kort tid fick man vila från vardagslitet och dessutom hade man för en gång skull ett överflöd av både mat och dryck. Man visade särskild omsorg om traktens fattiga och att låta bli att bjuda en besökande på något under juletiden kunde bringa otur. Då riskerade man nämligen att gästen gick ut med julen.
