Jan van Eyck
Från Rilpedia
Jan van Eyck, född cirka 1390 i Maaseyck nära Maastricht, Belgien, död 9 juni 1441 i Brygge, var en flamländsk konstnär.
Innehåll |
Introduktion
Två geografiska centra dominerar 1400-talets europeiska måleri: ungrenässansens Italien med bland andra Masaccio och Sandro Botticelli, och Flandern med Jan van Eyck.
I Italien ville konstnärerna återuppliva antikens gestaltning av den mänskliga anatomin med dess tämligen idealiserande drag. Därtill uppfanns centralperspektivet, och ett flertal målare sökte ge illusion av djup i sina målningar och fresker. I Flandern, däremot, inriktade man sig i första hand på en minutiös detaljrealism i framställandet av i första hand sakrala motiv, som uppvisade ett omfattande symboliskt innehåll. I Flandern fick stafflimåleriet sitt genombrott, vilket ledde till att en nyrik borgarklass kom att utgöra ett mäktigt beställarskap. Målningarna, som tidigare hade utförts på stora pannåer eller som fresker, fick nu ett intimare format genom dukmåleriet. Även måleritekniken utvecklades genom att Jan van Eyck förfinade oljemåleriet.
Liv och verk
Jan van Eyck utgjorde tillsammans med brodern Hubert van Eyck (1375-1426) samt i viss mån Hugo van der Goes det flamländska måleriets portalfigur vid denna tid. Brodern Huberts roll och delaktighet i den konstnärliga produktionen är höljd i dunkel. Hans signatur finns de facto endast på ett verk, den magnifika altartavlan i Sankt Bavonkatedralen i Gent. Försök har gjorts att genom genetisk analys säkerställa Huberts insatser, men detta förgäves.
Jan van Eyck, som föddes cirka 1390 i en liten ort nära Maastricht, var 1422-1424 i tjänst hos Johan av Bayern, greve av Holland. Efter dennes död sökte han sig till Filip den godes av Burgund hov i Lille och blev inom kort dennes sändebud på uppdrag i Spanien (1426) och Portugal (1428). Från 1430 var han bosatt i Brügge.
De första verk som tillskrivs Jan van Eyck är de miniatyrer som 1902 identifierades som Heures de Turin och Heures de Milan. Bröderna van Eycks klara och realistiska stil prisades och imiterades ibland men visade sig vara för svår för de flesta konstnärer att följa. Fastän traditionen som påstår att den ene eller båda bröderna uppfann oljemåleriet har vederlagts, förändrade utan tvivel deras virtuosa behärskning av tekniken och de förbättringar de införde hela karaktären hos mediet. Jans elev Petrus Christus kan ha varit den som lärde ut hemligheten med tekniken till Antonello da Messina och hans italienska konstnärskolleger.
Jan utförde ett antal stora verk beställda av donatorer, vilka skänkte dem till kyrkor. Bland dessa är Kansler Rollins madonna och Kaniken van der Paeles madonna. Liknande motiv är Madonnan med barnet i en kyrka, Bebådelsen och triptyken Madonnan med barnet. Bland porträtten finns Timoteus, Målarens hustru Margareta, Man i röd turban samt Kardinal Niccolò Albergati.
Jan van Eycks sannolikt mest kända målning är den symbolmättade Makarna Arnolfinis trolovning som på en och samma gång är ett dubbelporträtt av stor psykologisk insikt, en noggrant återgiven interiör och en av de första genremålningarna. Storheten i Jan van Eycks genialitet framgår av hans sätt att framställa ett sådant motiv med den allra största klarhet och realism och ändå, av till synes vardagliga föremål, skapa en mystik som är så stor att den har trotsat alla tolkningsförsök.
Makarna Arnolfinis trolovning
Den italienske köpmannen Giovanni Arnolfini, som bodde i Bryssel, håller sin unga brud Jeanne de Chenany i handen. Den lilla hunden, tofflorna på golvet, frukten på fönsterbrädet, det ensliga vaxljuset, radbandet som hänger på en spik, golvbrädorna och mattan – allt är målat med samma precision som i ett smycke. Jan van Eyck fick troligen uppdraget att måla denna bild till minne av den lyckliga föreningen, och konstnären har präntat orden "Johannes de eyck fuit hic" (Jan van Eyck var här) på den bortre väggen. Nedanför, i spegeln bakom de trolovade, ses en tredje person som kan vara konstnären som bevittnar händelsen. Målningens släta yta har tillkommit genom lasyrer. Konstnären har lagt på flera tunna skikt av färgpigment blandat med linolja och därefter fernissat ytan. De olika tingen som radband, vaxljus m.m. påvisar olika heliga aspekter.
Verk i urval
- Kardinal Niccolò Albergati (1432)
- Gentaltaret (1432)
- Man i röd turban (1433)
- Makarna Arnolfinis trolovning (1434)
- Kansler Rollins madonna (1434-1436)
- Kaniken van der Paeles madonna (1436)
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Jan van Eyck
