Från Rilpedia

Habilitering är ett begrepp som stammar ur samma latinska rot som habil; i denna mening betyder habilitera "att göra skicklig".

Habilitering finns definierat i Hälso- och sjukvårdslagen och i Omsorgslagen. Det definieras som verksamhet som kan tillkomma vissa personer med varaktiga funktionshinder, utöver ordinarie sjukvård - en "plusresurs". De övergripande målen för habiliteringen är att bidraga till att personen kan leva ett självständigt liv som fullvärdig samhällsmedborgare - att bidraga till "autonomi och delaktighet".

Habilitering som verksamhet innebär åtgärder för anpassning av funktionshindrade barn och ungdomar, eller deras omgivning, för att möjliggöra ett dagligt liv och arbetsliv. Habiliteringsinsatserna kan fortsätta upp i vuxen ålder.

Habilitering är ett samlingsord för åtgärder som syftar till ett vanligt liv för en person som fötts skadad eller skadats under tidig ålder 0-16 år. Det kan handla om åtgärder för att underlätta, förbättra eller kompensera till exempel kommunikation och förflyttning.

Yrkesgrupper som frekvent förekommer inom habilitering är sjukgymnast, dietist, arbetsterapeut, logoped, habiliteringsassistent, kurator, läkare och psykolog.

Tidigare fanns en specialisering för psykologer benämnd handikappsykolog. Motsvarande specialisering inom läkarskrået är "neurologi med habilitering".

Se även

• Rehabilitering