Från Rilpedia

Dzjochar Dudajev, född 15 april 1944 i Pervomajskoje, död 21 april 1996, var en tjetjensk militär och politiker. Dudajev var general i det sovjetiska flygvapnet innan han 1991 blev ledare för den tjetjenska självständighetsrörelsen.

Dudajev föddes i dåvarande Tjetjeno-ingusjiska republiken i Ryska SFSR i Sovjetunionen och deporterades tillsammans med sina föräldrar och tiotusentals tjetjener till Kazachstan. Detta var en del av Stalins hämnd på tjetjenerna på grund av bristande lojalitet under stora fosterländska kriget. 1957 återvände familjen till Tjetjenien.

Dudajev gick in på den militära banan och utbildade sig på flygvapenhögskolan i Tambov där han tog examen 1966. Han tjänstgjorde i det sovjetiska flygvapnet i Irkutsk och Ukraina. 1968 blev han medlem i kommunistpartiet. 1974 utexaminerades han från flygvapenakademin och förde sedan befäl över flygförband i Sibirien och i Afghansk-sovjetiska kriget.

1987–1990 var Dudajev chef för flygbasen i Tartu i Estniska SSR. Han hade en tolerant inställning till den sjungande revolutionen i Estland, viket kulminerade i ordervägran att stänga den estniska televisionen och parlamentet,^{[källa behövs]} samt att han inte tillät sovjetiska elittrupper att landa på flygbasen. Efter hans död placerades en minnestavla över honom vid porten till hans tidigare arbetsplats, nuvarande Barclay hotell, i Tartu.

I april 1991 lämnade Dudajev Estland och återvände till Tjetjenien för att inleda sin politiska karriär. Redan i juni samma år proklamerade han Tjetjeniens oberoende och började sätta upp en armé. Detta negligerades dock av den sovjetiska ledningen, som hade akutare problem att ta hand om.

Dudajev valdes till president i ett ifrågasatt val och utropade ett självständigt Tjetjenien. Som en följd av detta utbröt det första Tjetjenienkriget i december 1994. Dudajev dödades i april 1996 i ett ryskt missilangrepp. Han efterträddes av sin vicepresident, Zelimchan Jandarbijev.

Källor

• Efron, Vera: Kriget i Tjetjenien (2006) ISBN 978-91-975747-7-8