Från Rilpedia

Coreper (efter det franska namnet Comité des représentants permanents), de ständiga representanternas kommitté, är inom Europeiska unionen benämningen på de två ständiga arbetsgrupper under EU:s ministerråd som har till uppgift att bereda alla ärenden som skall avhandlas på ett kommande ministerrådssmöte. Uppgifterna för coreper är reglerade i artikel 207 EG och artikel 19 i rådets arbetsordning. Coreper ska svara för att unionens politik är i enlighet med principerna om samstämmighet, lagenlighet, subsidiaritet, proportionalitet samt se till att följande iakttas: motivering av rättsakterna, reglerna om befogenhet för unionens institutioner och organ, budgetbestämmmelserna och regler om förfaranden, öppenhet och redaktionell kvalité.

Coreper består av en ledamot från varje medlemsland och leds av det medlemsland som för närvarande är ordförandeland. Varje land representeras i Coreper av chefen eller biträdande chefen för medlemslandets permanenta delegation. Dessa kallas också ständiga representanter eller coreper- och EU-ambassadörer.

Det finns två arbetsgrupper som kallas Coreper I respektive Coreper II.

I Coreper I avhandlas frågor som rör arbetsmarknad, socialpolitik, konkurrenspolitik, infrastrukturpolitik, näringspolitik, miljöpolitik, kulturpolitik och utbildningspolitik. I coreper I företräds medlemsstaterna av sina biträdande ständiga representanter.

I Coreper II behandlas frågor som rör utrikespolitik, försvarspolitik, ekonomisk politik samt lagstiftningsfrågor. I coreper II företräds medlemsstaterna av sina ständiga representanter.

Inför möten i rådet för jordbruks- och fiskefrågor förbereds fiskefrågorna av Coreper I medan jordbruksfrågorna förbereds av Särskilda jordbrukskommittén.

Corepers dagordning är indelade i I-punkter och II-punkter. De förra kräver inga överläggningar eftersom enighet nåtts i rådsarbetsgrupper på lägre nivå, men kräver ett formellt godkännande av coreper innan frågan går vidare till rådet som A-punkt. II-punkter kräver överläggning och om inte heller coreper lyckas uppnå enighet skickas frågan vidare till rådet som en B-punkt.

De två ständiga representanterna har var sin biträdare som kallas mertens respektive antici (uppkallade efter sina respektive första ordföranden). Mertensgruppen förbereder coreper I och anticigruppen coreper II. Därutöver finns särskilda kommittéer samt en mängd rådsarbetsgrupper som har till uppgift att samordna arbetet inom specifika ämnesområden och förbereda coreperbehandlingen. De särskilda kommittéerna är t.ex. Ekonomiska och finansiella kommittén (EFK), Den särskilda jordbrukskommittén (SJK), Sysselsättningskommittén, Artikel 133-kommittén, Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (KUSP), Artikel 36-kommittén, Kommittén för socialt skydd, Europeiska unionens militärkommitté (EUMC), Kommittén för de civila aspekterna av krishantering, Kommittén för ekonomisk politik (KEP), Kommittén för finansiella tjänster och Säkerhetskommittén.

Länkar

• Sveriges ständiga representation vid Europeiska unionen
• Lista över Sveriges EU-ambassadörer

Källor

• Regeringskansliets handbok för EU-arbetet, december 2007