Från Rilpedia

Carl Gustaf Widlund, född 11 november 1887 på barnbördshuset i Göteborg med både moder och fader okänd, död 1968, damastvävare verksam vid godset Tranjerdstorp i Värmland. Vid sin död donerade han hela sin kvarlåtenskap till Nordiska museet, bland annat sitt damastväveri som anses som det yppersta som funnits under hela 1900-talet.

Kring hans liv och leverne skrev Berit Eldvik boken Den dansande damastvävaren.

Carl Gustaf Widlund var inspirerad av 1700-talets damastvävnader och han arbetade helst med den tidens mönster. Många tror att han skapade mönster själv, men sannolikt begränsades det helt till monogram som vävdes in. Han fick i själva verket överta mönster från andra vävare, bland annat Nina von Engeström och Hilda Hellgren som skänkte honom alla mönster som använts på Hellgrens linneväveri i Örebro.

Widlund var, vad man angav som oäkta, son till fader med samma namn och Christina Zetterlind (död 1894) som uppgav sig vara hans fostermor. Vid faderns död 1902 framkom faderskapet genom dennes testamente. Carl Widlund fick dock inte tillgång till sitt stora arv förrän flera år senare då farbrodern Alfred Hahn, som varit förmyndare, avled 1920.