Billie Jean King
Från Rilpedia
|
||
| Nationalitet: | Mall:Landsdata USA Amerikan | |
| Född: | 22 november 1943 | |
| Uppväxtort: | Long Beach, Kalifornien | |
| Blev professionell spelare: | 1968 | |
| Spelar: | Högerhänt | |
| Slutade tävla på Virginia Slims Circuit: | 1983 | |
| Högsta singelranking: | Etta (1966, 1967, 1968, 1971, 1974) | |
| Rekordnoteringar: | Har tagit en karriär Grand Slam i singel | |
| Antal vunna singeltitlar: | 67 (räknat från 1968 då the Open Era började) | |
| Prispengar: | US$1,966,487 | |
| Grand Slam-finaler singel: 18 Singeltitlar: 12 |
||
|---|---|---|
| Australiska öppna | Seger -68 | |
| Franska öppna | Seger -72 | |
| Wimbledon | Seger -66, -67, -68, -72, -73, -75 | |
| US Open | Seger -67, -71, -72, -74 | |
Billie Jean Moffitt King, född 22 november 1943 i Long Beach, Kalifornien, USA, amerikansk tennisspelare. Billie Jean King rankades 1966-68, 1971 och 1974 som världsetta. Ännu som 40-åring (1983) rankades hon som nummer 13 i världen.
Hon upptogs 1987 i International Tennis Hall of Fame.
Innehåll |
Tenniskarriären
Billie Jean King vann totalt 12 singeltitlar i Grand Slam-turneringar, varav sex i Wimbledonmästerskapen, fyra i US Open och vardera en i Australiska öppna och Franska öppna. I Wimbledon vann hon också tio titlar i dubbel och fyra i mixed dubbel. Hon tog sin första singeltitel i Wimbledonmästerskapen 1966, varvid hon i finalen besegrade brasilianskan Maria Bueno. Året därpå vann hon en "triple crown" i Wimbledon, det vill säga seger i singel, dubbel och mixed dubbel. I Wimbledon finalbesegrade hon 1972 och 1975 Evonne Goolagong och 1973 Chris Evert. Hon finalbesegrade Margaret Smith Court i Australiska öppna 1968. Som aktiv lagmedlem bidrog hon till flera amerikanska segrar i Federation Cup. Som proffs vann hon 67 turneringar.
Spelaren och personen
Billie Jean King föredrog som barn fotboll och baseball, men eftersom tennisträning erbjöds i hennes hemstad , köpte hon en billig tennisracket och började spela. Från början ville hon mest spela volleyslag framme vid nätet och fick nära nog övertalas att lära sig grundslagen. Hon tränade sedan med stor iver och var 1959 redo för möten med toppspelare i olika mindre turneringar. Redan som 16-åring vann hon dubbelfinalen i Wimbledonmästerskapen. År 1963 var hon uppe i singelfinalen i den turneringen, men förlorade mot Margaret Smith Court. Året därpå reste hon till Australien där hon tränade intensivt. Under vistelsen fulländade hon sitt "serve-volley"-spel och var därefter en mycket svårslagen, lättrörlig attackspelare. Sin storhet som tennisspelare visade hon många gånger när hon efter motgångar, omedelbart kunde resa sig och spela ännu mer fokuserat. Under spel brukade hon ofta högljutt tillrättavisa sig själv när hon förlorat någon boll.
Efter sin aktiva tenniskarriär verkade hon som framgångsrik tennistränare, bland andra för Lindsay Davenport. Hon har också varit kapten för det amerikanska Federation Cup-laget.
År 1981, i samband med sin skilsmässa, tillkännagav hon offentligt att hon under 1970-talet haft en homosexuell relation. Hon har senare belönats för upplysningsinsatser i kampen mot AIDS.
Billie Jean Kings betydelse för damtennisen
Billie Jean King är känd främst som en utomordentligt skicklig tennisspelare, men också som en temperamentsfull och oförtröttlig företrädare för kvinnors rättigheter på och utanför tennisbanan. År 1968 blev hon professionell tennisspelare. Hon kom då, genom hårt, kompromisslöst och också framgångsrikt arbete att spela en avgörande roll för etableringen av en proffstour för damtennis, med tobaksbolaget Philip Morris som huvudsponsor, känd under beteckningen the Virginia Slims Circuit (senare WTA-touren) skiljd från herrarnas. Detta medförde också kraftigt ökade gager för damproffs. Hon var sålunda en av grundarna av WTA, som i dag (2005) administrerar 62 turneringar inkluderande Fed Cup och Grand Slam-turneringarna. Hon var också under en period president för WTA.
År 1973 besegrade hon den 55-årige före detta proffsspelaren Bobby Riggs i vad som kallades "kampen mellan könen". Hon vann den mycket uppmärksammade matchen, som också sändes i TV, med 6-4, 6-3, 6-3. Hennes seger anses ha haft stor betydelse för ökad uppmärksamhet av idrott som utövas av kvinnor.
Grand Slam-finaler, singel
Titlar (12)
| År | Mästerskap | Finalmotståndare | Setsiffror |
| 1966 | Wimbledon | Mall:Landsdata Brasilien Maria Bueno | 6-3, 3-6, 6-1 |
| 1967 | Wimbledon (2) | Mall:Landsdata Storbritannien Ann Haydon Jones | 6-3, 6-4 |
| 1967 | Amerikanska mästerskapen | Mall:Landsdata Storbritannien Ann Haydon Jones | 11-9, 6-4 |
| 1968 | Australiska mästerskapen | Mall:Landsdata Australien Margaret Smith Court | 6-1, 6-2 |
| Open Era | |||
| 1968 | Wimbledon (3) | Mall:Landsdata Australien Judith Tegart Dalton]] | 9-7, 7-5 |
| 1971 | US Open (2) | Mall:Landsdata USA Rosie Casals | 6-4, 7-6 |
| 1972 | Franska öppna | Mall:Landsdata Australien Evonne Goolagong | 6-3, 6-3 |
| 1972 | Wimbledon (4) | Mall:Landsdata Australien Evonne Goolagong | 6-3, 6-3 |
| 1972 | US Open (3) | Mall:Landsdata Australien Kerry Reid | 6-3, 7-5 |
| 1973 | Wimbledon (5) | Mall:Landsdata USA Chris Evert | 6-0, 7-5 |
| 1974 | US Open (4) | Mall:Landsdata Australien Evonne Goolagong | 3-6, 6-3, 7-5 |
| 1975 | Wimbledon (6) | Mall:Landsdata Australien Evonne Goolagong | 6-0, 6-1 |
Finalförluster i singel (Runner ups) (6)
| År | Mästerskap | Finalmotståndare | Setsiffror |
| 1963 | Wimbledon | Mall:Landsdata Australien Margaret Smith Court | 6-3, 6-4 |
| 1965 | Amerikanska mästerskapen | Mall:Landsdata Australien Margaret Smith Court | 8-6, 7-5 |
| Open Era: | |||
| 1968 | US Open | Mall:Landsdata Storbritannien Virginia Wade | 6-4, 6-2 |
| 1969 | Australiska öppna | Mall:Landsdata Australien Margaret Smith Court | 6-4, 6-1 |
| 1969 | Wimbledon | Mall:Landsdata Storbritannien Ann Haydon Jones | 3-6, 6-3, 6-2 |
| 1970 | Wimbledon | Mall:Landsdata Australien Margaret Smith Court | 14-12, 11-9 |
Övriga Grand Slam-titlar (25)
(Observera att mästerskapen blev öppna först under säsongen 1968).
- Australiska öppna
- Mixed Dubbel, 1968
- Franska öppna
- Dubbel, 1972
- Mixed Dubbel, 1967, 1970
- Wimbledonmästerskapen
- Dubbel, 1961, 1962, 1965, 1967, 1968, 1970, 1971, 1972, 1973, 1979
- Mixed Dubbel, 1967, 1971, 1973, 1974
- US Open
- Dubbel, 1964, 1967, 1974
- Mixed Dubbel, 1967, 1971, 1973, 1976
Referenser
Källor
- Gianni Clerici, 1974. 500 Jahre Tennis ( tysk översättning år 1978). Verlag Ullstein.
- Martin Hedges, 1978. The Concise Dictionary of Tennis. Mayflower Books Inc.
