Från Rilpedia

Bekännelsekyrkan (tyska: Die bekennende Kirche) var en rörelse inom den evangeliska kyrkan i Tyskland under den nazistiska diktaturen som med framgång motverkade de regimtrogna Deutsche Christen och sedan uppgick i Tysklands evangeliska kyrka (EKD).

Viktiga representanter för Bekännelsekyrkan var: Karl Barth (1886–1968), som på bekännelsesynoden i Barmen 1934 framlade en teologisk deklaration, Barmendeklarationen, som skarpt kontrasterade tron på Kristus mot kulten av Führern; Dietrich Bonhoeffer (1906–1945), som ledde ett illegalt prästseminarium och vars delaktighet i en sammansvärjning mot Hitler kostade honom livet; Martin Niemöller (1892–1984), som fick betala sin bestämda hållning mot nazisternas kyrkopolitik med många år i koncentrationsläger och som vid den evangeliska kyrkans grundande fick sin kyrka att medge sin del av skulden för nazismen och dess fasor.

Vad motståndet mot Deutsche Christen och nazismen berodde på, är ämne för diskussioner. Somliga framställer motståndet som politiskt, medan andra anser att de politiska inslagen endast var resultat av att Bekännelsekyrkan värnade kyrkans frihet från staten.^[1]

Den svenska prästen Birger Forell stödde Bekännelsekyrkan.

Noter

1. ↑ Arne Rasmusson, "Historiography and Theology. Theology in the Weimar Republic and the Beginning of the Third Reich", umu.se 2007, s. 4 f, sidan läst 8 februari 2009